www.kvarnabo.eu

Min släkthistoria

The History of My Family

www.kvarnabo.eu


Historia är  att lära känna både sig själv,

andra och hitta ett sammanhang.


Jag har valt att göra en hemsida i stället för "papper" för att det är enkelt att korrigera. När nya uppgifter hittas så behöver texten rättas.


Uppmärksamma mig gärna på om något är fel!  karin@kvarnabo.eu

Min uppväxt


Jag föddes på Värnamo BB  en natt då det var väldigt varmt och åskade våldsamt. Det var t o m så min femåriga kusin Inglis Lilja sa till sin mamma Mildris: "Tror du bäbisen är rädd nu?"


På den tiden var inga pappor med vid förlossningarna. Pappa körde in mamma till BB  och åkte sen hem.

"Han kunde ju följt med mig in och inte lämnat mig på trappan", har mamma sagt sen.

BB låg högst upp, många trappor upp på sjukhuset.


Lördagen den 23 juli 1955 kl. 6.28 föddes jag.

Jag fick namnet Karin, Birgit, Ulrika Hermansson.

Pappa Herbert var ivrig fotograf och filmare, så jag har mängder av foton från min uppväxt. Men också en långfilm som börjar när jag bärs ut från BB och slutar 20 år senare vid studentexamen i juni 1975.  Så jag är väldokumenterad.




Mitt liv i årtal

(ett urval)


  • 23 juli 1955 föds Karin, Birgit, Ulrika, bor i mammas föräldrahem, på andra våning hos mormor i Norrebo.


  • Sommaren 1958, flyttar till pappas  släktgård i Kvarnabo.


  • 27 juli 1959 föds min lillebror Sven, Gunnar, ARNOLD


  • I augusti 1962 börjar jag skolan. Det är brist på skollokaler så mitt första klassrum är i kommunalhusets källare.


  • 1965 när jag börjar fyran så går jag på Centralskolan (nuvarande Bäckaskolan) och får Birgit Harrie som fröken.


  • 10 julii 1966 föds min lillebror PER-ÅKE, Herbert.


  • I januari 1967 (andra terminen i femman) så slipper jag ha matsäck med mig till skolan för då införs skolbespisning i Gnosjö.


  • Augusti 1968 börjar på fyraårig realskola.


  • Maj1972 tar jag realexamen, vinner resa till Israel och en  färgtv, samt hamnar i ett kapardrama på Lyddaflygplatsen, Tel Aviv.


  • Sommarjobbar på Bröderna Liljas Metallvarufabrik som jag gjort sen mellanstadiet.


  • Augusti 1972 börjar jag på gymnasiet i Gislaved. Samhällsvetenskaplig linje.


  • september 1973 tar jag körkort.


  • 5 juni 1975 tar jag studenten.


  • 11 juni 1975 dör mormor Hillevi.


  • Januari 1976 börjar jag på Journalisthögskolan i Göteborg.


  • Januari 1977 börjar jag som praktikant på SR/SVT.


  • December 1977 tar jag examen på JHG.


  • 2003 får jag Smålands Journalistpris


  • 2008 nomineras jag till Guldspaden.


  • 20151114 får jag Wallquistpriset av Smålands Akademi.



  • forts följer när jag får lust att skriva.



Maj 1972

Vinner resa till Israel

Hamnar i kapardrama

Vinner färg-TV

I maj 1972 ställdes jag inför valet att vara med på realexamen hemma i Gnosjö eller åka till israel i 14 dagar gratis. Jag vann nämligen en resa genom Svenska Journalen. Det krävdes förstås tur, men också kunskap om Israel och Bibeln.


Flög för första gången

Jag valde att åka till Israel den 14 maj. Det var första gången som jag flög, 17 år gammal. Svenska Journalen hade chartrat ett helt flygplan för läsare (som betalt själva) och oss tio som vann. Jag kände inte en enda människa som skulle med men åkte ändå.


Kapardrama - Svarta September

Precis innan vi lyfte fick vi höra att det pågick ett kapardrama på flygplatsen Lod/Lydda i Tel Aviv där vi skulle landa. Men planet lyfte ändå.

Givetvis kändes det lite nervöst.


När vi kom till Tel Aviv så fick vi landa långt från terminalen, och bussar körde oss in. Hela ankomsthallen var proppfull med folk. oroliga släktingar och vänner stod och väntade på vad som skulle hända med de som satt i det kapade planet.


Här är BBCs skildring av vad som hände (klicka)

http://news.bbc.co.uk/onthisday/hi/dates/stories/may/9/newsid_4326000/4326707.stm


Här beskrivs också vad som hände

https://en.wikipedia.org/wiki/Sabena_Flight_571


Precis när vi stod i kön - vi var bara två resenärer från vår resegrupp -  som inte kommit genom tullen - så blev det ett oerhört liv och tulltjänstemannen var på väg bort. Då vet jag att jag skrek på honom och han kom tillbaks och satte en stämpel i våra pass utan att ens titta på oss.

Vi samlades upp och lastades på en buss som cirkulerade utanför terminalens entré runt en palm i en plantering i över två timmar. Vi såg våra väskor i en stor hög inne i terminalen, men fick inte lämna bussen för att hämta dem.


Hissade blodiga militärer

Precis när vi landade hade tydligen soldater utklädda till flygplatspersonal fått komma ombord och då skjutit kaparna från Svarta september.


Från bussen såg vi hur glada människor hissade blodiga militärer, som räddat gisslan. Benjamin Nethanyau, https://sv.wikipedia.org/wiki/Benjamin_Netanyahu

sedemera Israels ledare, var en av soldaterna och blev skjuten i axeln.


https://www.theguardian.com/world/2015/nov/11/sabena-flight-571-hijack-plane-black-september-film


70-talet var ett deccennium av terror som bl a Anna-Lena Lodenius skrivit om. (Här kan du läsa mer om terrorismen på 70-talet http://al-lodenius.com/artiklar-2/dokument-terrorism-pa-1970-talet/). Västtyska ambassaden, OS i München osv.


Det var en omskakande upplevelse för mig som en ung skoltjej från Gnosjö, som reste ensam.


Vapen på caféborden

Sen reste vi runt i Israel i 14 dagar, från Eilat i söder till Golanhöjderna i norr, till Jerusalem och i väst till Haifa. Givetvis finns många upplevelser från det. Trevligt och otrevligt. Det var en resa som öppnade mina ögon.


Det var med stora ögon jag såg israeliska soldater lägga upp automatvapnen på caféborden uppe i Golan.

Det var oebehagligt med de noggranna säkerhetskontrollerna på flyget ner till Eilat.

Men det var också spännande att bo på kibbutzens gästhem, vandra på de bibliska platserna som jag hört så mycket om i söndagsskolan och möta araber och judar.


Tävlade om färg-TV

En kväll under resan var det samling på turistministeriet i Jerusalem. Redan på flyget ner hade vi fått tävla igen. Vi fick tio frågor om Bibeln och Israel. Där på turistministeriet  avslöjades de fem som vunnit och jag var en av dem. Vi fem fick sätta oss vid varsitt bord, Frågor ställdes och Ruth Stenlund spelade pausmusik på pianot medan vi fick betänketid. När tio frågor ställts, så var vi två av fem som hade nio rätt och kunde vinna en färg-tv! Det var en lyx och det var få som hade en tv som visade färg 1972. Jag vann på skiljefrågan.

Då skickade jag ett telegram hem till mamma och pappa. Ringa var alldeles för svårt och dyrt.  Vi hade skojat innan jag åkte om "att nu vinner du nog teven också".


Vad ett telegram är

https://sv.wikipedia.org/wiki/Telegram


Skrämde mamma

Mamma svarade när de ringde från telegrafen i Jönköping och blev rejält orolig när de sa:


- Vi har fått ett så konstigt telegram från Israel.


Och då hade de ju kunnat följa kapardramat hemma på TV och i tidningar. Men hon skrattade högt och sa, när de läst upp tgmet:


- Då fattar jag precis. Hon har vunnit en tv!


Vad jag skickade: "TV MIN KH"

Så få bokstäver som möjligt så det blev så billigt som möjligt.

(Artikel i Svenska Journalen Nr 32 1972)


Den tvn köpte mamma och pappa av mig sen. De pengarna räckte både till en Londonresa tillsammans med kusin Eva-Britt och till mitt körkort den sommaren jag fyllde 18.


Massaker - Japanska Röda Armén

Vi lämnade Israel den 23 maj på eftermiddagen. Exakt en vecka senare, samma tid som vi hade varit i avgångshallen, så genomför Japanska  Röda Armén en massaker och mördar 24 personer och skadar 78 personer. Alla tre i Röda Armén dog också, skjutna eller självmord.


Här kan du läsa mer om 30 maj 1972.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Japanska_r%C3%B6da_arm%C3%A9n


Resebyrån uppvaktade med ett smycke den dagen alla andra sprang ut på skolgården i Gnosjö.

Militärer på Lod flygplats Tel Aviv.

Folkdans när jag vann en TV.

Klagomuren.


Vem är jag?

Jag intervjuar mig själv i augusti 2016.

 


I alla år som journalist har min ambition varit att vara ”de röstsvagas röst” för de andra hörs ändå.

Därför trivs jag också utmärkt med att vara på Radios lokalredaktion i Värnamo.

Roligaste dagen på jobbet är när Du berättar om något som du har varit med om.


De vanligaste frågorna jag får.


Jag känner igen rösten, varför gör jag det? Är det du som jobbar på radion?

- Ja.


Så trodde jag inte att du såg ut. Jag trodde du var äldre.

- Där blir jag oftast svaret skyldig och det är sällsynt för jag är känd för att vara hyfsat pratglad.


Är du släkt med Carl Malmsten? Bodil Malmsten? Yngvie Malmsteen?

- Nej, jag är en ingift Malmsten och född Hermansson.

Däremot är det min mans farfarsfar som gett namn åt Malmstensgatan i Värnamo.


Hur länge har du jobbat på radion egentligen?

- Sen januari 1977 med några avbrott för studier och mammaledighet. Jag har två döttrar.


Vad gör du egentligen när du inte hörs i radion?

- Idag delar jag min tid mellan P1 och P4.

I P1 sänder jag radiogudstjänsten på söndagar kl 11.03. Jag arbetar med gudstjänster över en region som omfattar Småland, Öland, Västergötland och Östergötland.

I P4 Jönköping jobbar jag med allt från nyheter till  program till webben,

Sen är det ju den lilla delen av tiden som jag hörs i radio. Vi ska ju leta rätt på det som vi pratar om också!


Hur länge har du varit lokalredaktör i Värnamo egentligen?

- Sen augusti 1979. Jag fick jobbet när Agne Sparrenhed bytte jobb.


Var det du som var reseledare för många år sen när vi var ute och åkte buss?

- Det kan det ha varit. Jag hade det som sommarjobb under studietiden innan jag blev journalist.


Kommer du ihåg när du var hemma hos mig och intervjuade mig?

- Nja, kanske. Ge mig fler ledtrådar. Jag har fått förmånen att vara hemma hos så många under mina många år som journalist så jag har svårt att komma ihåg.


Var kommer du ifrån med den dialekten?

-Jag är uppvuxen på en bondgård utanför Gnosjö. Jag gick på gymnasiet i Gislaved. Som uppvuxen i Gnosjö, så har jag givetvis jobbat på metallfabrik långt innan jag gick ut skolan, men jag har alla fingrar kvar. Det brukar ju sägas om gnosjöborna ibland annars att det ska synas att man har jobbat…


Vet du om att vi är släkt?

- Är vi? Har vi träffats förr? Förvånar mig inte med tanke på att mormor var äldst av 16 syskon i Bredaryd. Och på pappas sida är jag tionde generationen (som vi vet om) i rakt nedstigande led på samma gård utanför Gnosjö.

Jag är intresserad av historia och därmed släktforskning så kan du bara ge mig några ledtrådar så kanske vi kan komma fram till hur vi är släkt. Men jag är en av dem få infödda i våra bygder som inte är medlem i världens största släkt, Långarrydssläkten, som är småländsk.


Var bor du nu för tiden?

- Jag trivs bäst med att bo på landet. Jag bor sen decennier i Åminne vid sjön Vidöstern utanför Värnamo med min familj.


Scandinavian Raceway numera Anderstorp Raceway maj 2009. Affärsracet.

Karin Malmsten

Åminne, Värnamo

 

Karin@kvarnabo.eu

(ej länkaktiverad för att undvika spam)

Ej tillåtet kopiera innehållet i text och bilder utan att fråga.

Var vänlig uppge alltid källan.


Copyright © All Rights Reserved Karin Malmsten