www.kvarnabo.eu

Min släkthistoria

The History of My Family

www.kvarnabo.eu


Historia är  att lära känna både sig själv,

andra och hitta ett sammanhang.


Jag har valt att göra en hemsida i stället för "papper" för att det är enkelt att korrigera. När nya uppgifter hittas så behöver texten rättas.


Uppmärksamma mig gärna på om något är fel!  karin@kvarnabo.eu

En faderlös familj


De hade en bondgård, en liten släktgård på 32 hektar, som morfar tagit över efter sina föräldrar Sven-Anders och Carolina.

Det var en tuff tillvaro för min mormor som ung änka 1936. Att driva bondgård och samtidigt fostra och se till att det stod mat på bordet till tre barn.


Hon fick endast ett barnbidrag, för det infördes inte förrän sista kvartalet innan yngsta barnet Lars fyllde 16.


Inget körkort

Mormor Hillevi hade inget körkort, men lyckades försörja sig och barnen. Ibland cyklade hon iväg med alla tre på cykel för att t ex besöka ett möte i något missionshus. Bl a cyklade hon till missionskyrkan i Hillerstorp när Lapp-lisa var där och sjöng. Då fick mamma cykla bredvid, Lasse sitta på mormors cykel fram på en sits och Runa på pakethållaren.

Mormor var ovanlig för sin tid, för hon var orädd. Jag kan ge exempel.


När mamma fick långbyxor

I Sverige på den tiden för de barn som hade långt till skolan och måste gå, så gick de sex år men bara varannan dag. Mamma har berättat om hur kallt det var på vinter att gå ca 4 km till byskolan i Lid utanför Gnosjö.

På den tiden hade inga kvinnor långbyxor utan bara männen, men mormor sydde ett par långbyxor till min mamma Sigrid så hon inte skulle frysa på skolvägen. Sen hade min mamma dem varannan dag och hennes syster Runa dem varannan dag för de gick olika dagar till skolan.


När några andra mammor i byn såg det, så bad de min mormor att sy långbyxor även till deras flickor att ha på skolvägen. Då bytte mormor tjänster med dem. T ex sydde hon ett par långbyxor till en flicka, så kanske hon fick hjälp med något på gården av flickans pappa.


Äldst av 16 syskon

Min mormor Hillevi var född 1903 och var äldst av 16 syskon. Hennes mamma Annie fick 16 barn, inga tvillingar. Och den yngste Holger var morbror innan han föddes. Han föddes 1928 och min mamma Sigrid är född 1927.


Inhysingar och stora brödbak

Utanför Gnosjö i byn Norrebo där min mamma och min morfar växte upp, så fanns det flera småindustrier. Gnosjö är ju berömt i hela Sverige för sina många små industrier. Ett sätt för min mormor att få in pengar till hushållet när hon blev änka, var att ha några män boende på andra våningen, som jobbade på industrierna. Bl a bodde ett par av hennes bröder där och betalade för kost och logi.


Min mamma har berättat hur mormor steg upp på morgnarna och gjorde stora brödbak. För alla karlarna som var inneboende skulle också ha smörgåspaket med sig till jobbet varje dag.

Det var svårt att försörja sig och de tre barnen för mormor, och barnen fick lära sig att hjälpa till tidigt hemma.


Göteborgsresa med jästpaket

En gång hade mormor och de tre barnen tagit tåget till Göteborg för att hälsa på en av mormors systrar.

Då blev mammas lillebror Lasse sjuk. Han fick mässlingen. Då skickade mormor hem mamma som var 13 år och hennes lillasyster Runa, som var 11 år,  med tåget från Göteborg till Gnosjö, och sen fick de gå den dryga milen med ett par paket jäst så de skulle kunna baka både till sig och karlarna som bodde där.

Men det ångrade mormor sen. Hon såg väl då ingen annan utväg.


Mormor grät i lönndom

Men när jag hör min mamma berätta om hur det var att växa upp utan pappa, så fattigt, så hör jag aldrig henne säga något gnälligt utan:


-Det var ju tvunget. Det måste ju gå. Och vi fick lära oss att hjälpa till tidigt. Men jag kommer ihåg ibland hur jag hörde min mamma gråta på sin kammare om kvällarna när hon trodde att vi barn inte hörde.


Började jobba tidigt

Redan när mamma Sigrid gick i skolan varannan dag, så jobbade hon varannan dag på Norrebo träindustri. Och efter konfirmationen när hon var 13 år, så var det jobb på Nyströms metallfabrik varje dag. 1940 hade Sigrid 30 öre i timmen.


Min mamma Sigrid fick åka till Borås och ta tjänst som barnflicka i en familj. Hon kunde inte åka hem ofta för det var dyrt. Kanske var sjätte vecka för hon var ledig var tredje helg. Det var under andra världskriget. 1 november 1944 – 1 december 1945. En kappa kostade 70 kr, och månadslönen var 80 kr.


Hackordningen i hönsgården

Hon har sparat brev hon fick av sin lillebror Lars som gjorde brev som en egen liten tidning. Där berättade han t ex hur hönorna i hönsgården mådde och vilken hackordningen var bland hönorna. Han arbetade på fabrik i många år efter skolan, men 1978 sökte han och fick jobb som journalist på den lokala tidningen Värnamo Nyheter.


Morfar som skribent

Morfar Gunnar var yngste sonen och den som tog över gården, men han hade också andra intressen. När han gjorde militärtjänsten lärde han känna en annan ung man som hette Kåve Johansson. Han startade en egen lokal tidning 1930, Värnamo-bladet sedermera Värnamo Nyheter.


Där medverkade morfar Gunnar med en egen spalt. Han skrev kåserier under rubriken ”Odlarmöda”. Där kan man t ex läsa om hur hans lilla tvååring kommer ut på åkern med en kaffekorg. Det var min mamma som var två år då och fick gå med kaffekorg och hälsa på sin pappa när han sådde och plöjde med hästen Putte. När mormor hade dött hittade vi en hel väska full med tidningsurklipp med morfars kåserier som hade sparats i alla år.


Tre skribenter

Så i släkten var först morfar Gunnar skribent, sen gick jag journalistutbildning och började på Sveriges Radio, och sen blev min morbror Lars Gunnarsson journalist på den lokala tidningen Värnamo-Nyheter, där hans far en gång skrev. Tre generationer som skrivit i samma tidning, för jag jobbade där också en kort period.


Mormors flicka

Jag var mormors flicka som äldsta barnbarnet, men också för att mina föräldrar bodde i samma hus och hyrde av mormor när jag föddes. Vi bodde kvar där tills jag fyllde tre år.

Jag tror mig faktiskt ha svaga minnen av att vi satt i den stora gungstolen. Hon satt med mig i knäet och så sjöng vi. Jag kunde både ”Jag har i himlen en vän så god” och ”På löftenas vagnar till himlen det bär”, alla verserna, när jag var riktigt liten.


Chokladpudding och våfflor

Hon fjäskade alltid för oss när vi kom dit, jag och mina syskon.  Då gjorde hon chokladpudding eller våfflor t ex.

Ibland fick jag bo övernatt i den stora eksoffan Äpplet som också var en utdragssäng. Då kunde jag få hjälpa henne med ”hemarbete” som hon tog hem från en industri. Jag fick 1 öre för varje plastkrok/tavelhängare jag slog i små spikar i med en hammare, och sen skulle några stycken läggas i varje plastpåse.


Generösa mormor

Fast hon aldrig hade mycket pengar, så var hon oerhört generös, och jag kan aldrig komma ihåg att hon skällde på mig en enda gång. Däremot att hon skrattade mycket.

T ex när jag skulle ta körkort så kom hon och gav mig lite pengar, 200 kr, som räckte till fyra körlektioner och sa:


-Men säg inget till mamma för det är vår hemlighet. Men sen berättade hon själv i alla fall för mamma.


Jag vet i alla fall att den 27 september 1973 när jag hade tagit körkort så fick jag låna pappas och mammas bil. Då körde jag till mormor, hämtade henne och körde henne till Gnosjö fram och tillbaks! Men hon var nog lite rädd för att åka med någon som hade nytt körkort för hon vägrade sitta i framsätet. Hon satte sig bak och jag satt fram och körde. Själv hade hon aldrig tagit körkort.


Norrebo missionsförsamling

Mormor och morfar var också aktiva i missionsförsamlingen i Norrebo som bildades 1906. Morfars far Sven-Anders var en av de första medlemmarna. Morfar var t o m med och byggde missionshuset i Norrebo 1922. 

Det var också på en söndagsskolfest i Norrebo missionshus som pappa fick upp ögonen för mamma. På den tiden var söndagsskolfesten ett nöje för hela bygden.


Jag kommer ihåg hur jag fick följa med pappa till söndagsskolan i missionshuset. Vi satt i trappan till andra våningen och pappa som var söndagsskollärare stod på golvet i entrén.

Hela familjen Svensson

Gunnar och Hillevi tillsammans med Sigrid, Runa och Lars.

Gungstolen stod hos mormor i köket där vi satt och sjöng. Egentligen var den svägerskan Lisas, men hon fick inte plats med den i missionshuset där hon bodde. Den kom från morfar och Lisas föräldrar Sven-Anders och Carolina.

Och nu är den min.

Norrebo missionshus

Norrebo Missionshus


Karin Malmsten

Åminne, Värnamo

 

Karin@kvarnabo.eu

(ej länkaktiverad för att undvika spam)

Ej tillåtet kopiera innehållet i text och bilder utan att fråga.

Var vänlig uppge alltid källan.


Copyright © All Rights Reserved Karin Malmsten