Anfäderna i Kvarnabo

Kvarnabo foto Claes-Göran Åberg

Måns Jönsson

- en av två läskunniga i Gnosjö socken 1691.

(född 1646 eller 1647? i Törestorp eller Stackebo - död 14 april 1716)

son till Jöns Larsson och Britta Mattiasdotter

gift ca 1670 med


Ingierd (Indier på gravstenen) Nilsdotter

(född 1637 eller 1638 i januari - död 1728 ej känt datum, i en ålder av 90 år och 5 månader gammal enligt dödboken)

Deras barn:

Sven född 1672 i januari

Mattes född 1676 eller 1679

Kerstin eller Cristin född ?

Vallbor (Valborg) född 1677

Sigrid född 1680


Måns Jönsson var säkerligen inte född i Kvarnabo. Troligast är att han var född i Törestorp. Där har hans far också en gård. Men han hade också arvejord i Stackebo.


Hustrun Ingiers fadersnamn Nilsd. finns inte i några andra källor, endast på gravstenen på Gnosjö kyrkogård.

I Kvarnabo bor även pigan Sisela inhyse, som dör 19 september 1717 "gamla pigan Secilia från Kvarnabo, död i Stackebo".


1673

finns Måns och hustrun Ingierd mantalsskrivna i Kvarnabo. Det är troligt att Ingierd var änka och gården hennes när Måns och hon gifte sig. I en gammal skriftebok för Gnosjö från 1691 sägs Ingierd vara född 1637 och Måns vara nio år yngre.

 

Tjäderjakten 1673

Måns Jönsson och Nils Jönsson i Kvarnabo hamnar inför rätta för att ha jagat tjäder och får böta.

 

De anklagas av skogvaktaren Abram Skating (? för efternamnet) och skogvaktardrängen Jöns Månsson i Siggebo, för att som det står i tingspapperen ”hava fört åt Halmstad 1 rådjur, 7 st hanar, 2 st orrar att försälja”.

Hanar är troligen detsamma som tjädertuppar. Hane är tupp och tjäder fick endast jagas av aristokratin på 1700-talet. (Källa: Wikipedia)


Måns och Jöns erkänner godvilligt att de slagit två st hanar, men två har de hittat döda i skogen. Två av dessa hade en Anders Andersson i Kierstaneryd? fått för att sälja. Det erkänner Anders Andersson och berättar att han sen har sålt de två hanarna till Sven Månsson i Vallåkra.


Komministern i Åsenhöga, Herr Johan i Lidås, var inkallad som vittne och bekräftar att Måns Jönsson hittat de två hanarna döda i skogen.


Välborna Fru Anna Fleetvods budman protesterade mot skogvaktaren, som låtit tingsföra hennes principal, bonden i Kvarnabo. Budmannen begär att Måns Jönsson ska åtnjuta försvar.

Min faster Britta-Stina Hermansson har hittat den här historien, men har inte hittat hur det gick med försvaret. Däremot har hon hittat att Måns och Nils så småningom fick böta för sin jakt.


Äldsta dokumentet från 1679

Det äldsta nu bevarade gårdspapperet på gården Kvarnabo i Gnosjö socken är från 1679.


Det handlar om bonden Måns Jönsson i Kvarnabo. Det finns många efterlämnade dokument efter Måns. En mängd skattekvitton bl a.


Måns köper sig fri från militärtjänst 1679

Måns var uttagen till knekttjänst men han lejde en annan att göra hans knekttjänst. För det betalade han 70 riksdaler silverpengar. Det betyder att Måns Jönsson antagligen var förmögen, eftersom de flesta inte kunde köpa sig fria.


”Dock med dhe förord och wilkor ther denne hans Legokarl rymmer / då tages dhen Lagskrefne till Kneckt igen.”


Nästa gårdspapper som är känt är också från 1679 och berättar om hur den lejde knekten Måns Knutsson, född i Bredaryds socken, avlidit i krigstjänst i Göteborg och hur nu arvingarna gjorde anspråk på resten av de 70 silverpengarna som ännu ej var utbetalda.


1685 i februari köper sig loss från skatt

Måns Jönsson tillhandlar sig skatterätten av ¼ del m Qvarnabo av sin husbonde General Tullinspekt. Nils Arfvidsson Hägerflykt. Köpesumman var 100 dal.smt (silvermynt).


1691 Läskunnig

I en skriftelängd över Gnosjö för 1691 finns antecknat två läskunniga personer i socknen, varav Måns var den ene.


1705

säljer Måns och hans syskon sina lotter i ¼ skattejord i Stackebo. Den gård som tillskrivs hans farfars farfar, riksdagsmannen Arvid i Stackebo.


1716

Måns lånade ut pengar till sin svåger länsmannen Lars Nilsson i Törestorp. Denne både pantsatte och sålde saker till Måns, och så småningom fick Måns hela gården i pant för skuldfordran. 1716 fick Måns Jönsson andra uppbud på skattehemmanet Västra Törestorp.


Drev in skatt

Det finns kvitton som talar för att Måns Jönsson antagligen var någon slags skatteuppbördsman. Han tog nämligen upp skatt för en hel del kronohemman i Västbo härad. Eftersom Kvarnabo vid denna tid var kronohemman finns också kvitto på när han själv betalade sin skatt med ”4 d 16 öre sölfer och 4 aln lärft” vid 1681 års skatteuppbörd.


Exempel på hur skatterna betalades in till Måns kan man också se på kvittona. Ofta betalades de in natura t ex smör och spannmål. Jordeboksskatten bestod i åtskilliga ”persedlar”.

Dessutom betalades det in manskatt, byggningshjälp, salpeterhjälp (som var nödvändig vid kruttillverkningen) som utfördes av salpetersjudare, skjutsfoderpenningar, dagsverken, boskapskatt, brandstodsskatt, häradskatt och kyrkotionde. Detta var en del av de skatter som betalades på denna tid.


Förmögen

Att Måns Jönsson antagligen var förmögen bevisas av att han idkade lånerörelse.

Det har tyvärr inte gått att få fram några uppgifter om varifrån han kan ha fått pengarna.

Att Måns verkligen idkade lånerörelse är bevisat genom bevarade kvitton.

Men han kommer också från en burgen släkt.

Förfadern Capten Assar Arvidsson var knekthövitsman i Karl IX:s krig och belönades bl a med skattefrihet på Törestorp Mellangård.


Gravstenen finns kvar

En av de äldsta gravstenarna på Gnosjö kyrkogård

är över Måns Jönsson i Kvarnabo. Det är min farfars,

farmors, farfars, farfar. På den står det:

 

MÅNS: IÖNS:

SON: INDIER:

NILS: DOTER:

SOM: IHERANO

M: AF: SOMNA

DE: DEN 14 AP

RIL: i QUVARNA

BO: ANO 1716:

Antagligen är Indier ungefär samma namn

som Ingegerd. Vi har också hittat

stavningen Ingier.

Måns gravsten på Gnosjö kyrkogård. Foto från 1975.

Måns och Indier Jönssons gravssten på Gnosjö kyrkogård

Kvarnabo, mitt föräldrahem, ca 2013.                                  Foto: Claes-Göran Åberg.

Sven Månsson

Föddes i januari 1672 och dog den 2 juni 1732. Han var son till Måns Jönsson.

Han gifte sig troligen den 25 maj 1713, då han betalar 20 öre i penninggåva till Kulltorps kyrka. Hans fru Margareta Nilsdotter 

var född 1694 i Högshult, Kulltorp . Hon dog 26 februari 1789 i Kvarnabo, 95 år gammal, dödsorsak ålderdom.


De fick fem barn.

Jöns

(född 1715 i Kvarnabo, gift med Elin Andersdotter i Granås,  - död 19 mars 1780 i Granås)


Måns

(född 21 augusti 1717, döpt 1 september, var ogift. Bodde i Kvarnabo där han dog 23 februari 1789 i huvudsjuka. Hans mor Margareta Nilsd. avled dagen därpå. Mor och son begravdes samma dag.)


Anders

(född 21 januari 1722, döpt 28 januari, )


Nils (född 7 oktober 1724, döpt 11 oktober - död 20 april 1795 i Kvarnabo av bröstsjuka)


Per (född 19 januari 1729 i Kvarnabo - död 24 oktober 1810 i Kvarnabo)


28 januari 1714 tar Sven över gården

Nästa gårdspapper av intresse är när äldste sonen Sven övertar gården.

Sven Månsson köper tre systerlotter i Kvarnabo. Han betalar sina systrar 20 daler silvermynt var för deras arvslott i Kvarnabo.

Det var äldsta systern Kerstin i Göshult, sen var det systern Vallbor i Stråkneved och systern Sigry i Norregård, Österskog. Han ägde redan sin broderlott som var värd lika mycket som två systerlotter.

Sven Pärsson i Göshult, Nils Jönsson i Stråknevad och Anders Jönsson i Österskog skriver under på sina hustrurs vägnar.


Gifta kvinnor var ju inte myndiga, så deras män skriver under köpebrevet som finns bevarat i gårdspapperen i Kvarnabo, bevittnat av Nilsson i Stråknevad, Lars Ollufsson i Värys, Bengt Larsson i Granås och Nils Arfvidsson i Marås.


Gården värderas alltså till 100 daler silvermynt 1714. 100 daler silvermynt år 1714 motsvarade betalning för lika lång arbetstid som 414505 SEK år 2019 mätt med löneindex för manlig industriarbetare/hantlangare, enligt Kungliga Myntkabinettets uträkning.


1717

Tyvärr finns ingen riktigt förd kyrkobok förrän 1717 ifrån Gnosjö socken. Det var kyrkoherden Ericus Vallin som tillträdde den 1 maj 1717 och verkade till sin död den 29 december 1719, som började föra kyrkobok i Gnosjö. Detta är mycket sent om man jämför med landet i övrigt, för lagen om kyrkobokföring antogs 1686.


I varje fall finns det i denna första kyrkobok för Gnosjö angivet att Sven Månsson var född i Kvarnabo i januari månad 1672 och att han dog där den 2 juni 1732. Han var gift med Margareta Nilsdotter född 1694 och som det står ”dödsorsaken var ålderdom” då hon dog den 26 februari 1789.


1728

Sven Månsson köper ut ytterligare ett syskon. Nämligen en broderlott i Kvarnabo från Mattes Månsson och hans hustru Ingeborg Jönsdotter i Rudö (Kävsjö sockan). Det köpebrevet finns också bevarat i gårdspappren i Kvarnabo.


Cirka år 1730 anfaller rövare på juldagens morgon

sägs i släkten att det var Sven Månsson som avvärjde en attack från rövare genom att skjuta igenom en dörr. Se artikeln "Skotthål genom 250-årig dörr".


De hade fem söner.

De två yngsta, Nils och Pehr, blev kvar i Kvarnabo och delade på gården.

De fick ge 240 daler för gården.


Se gränserna på kartan 1812.


Nils gren av släkten är utdöd i Kvarnabo, medan Per är vår anfader.


1737 i tinget

Änkan Margareta Nilsdotter i Qvarnabo har ett andragande hos tingsrätten, om att hennes hemman, som är avgärda eller enstaka, består av ”fränkliga” ägor, mycket svåra att bruka och inhägna. Härför vill hon ha tingsrättens bevis, och för gårdsbruekts fortsättande vill hon ha tvenne manspersoner? (tveksamt om det är rätt utläst och hon menar just så).


Tingsrätten svarade i alla fall att ”hon har 2:ne söner hemma, Jöns som står därför och den yngre Måns Svensson, vilka henne till hjälp vid arbetet kunde vara, därtill kunniga, vilket också efterfrågades hos den närvarande allmogen”.


1737 – brygghuset brinner

Nämndm. Bengt Nilsson i Sonakull och Bengt Larsson i Granås företedde den 11 aug. syn och värdering på den brännskada som olyckligen timat för änkan h. Margareta Nilsdoter i Qvarnabo uppå ett brygghus därstädes, den alldeles i livit i aska lagd, utom det någon kppar samt bryggputta.


Huset var 13 aln lång lång och 9½ aln bred med gott nävertak, och allt inrede samt detsamma ansett och värderat till sexton d. smt.

Det framkom att elden inte var anlagd, men att änkan var en gammal och svag människa och därför ej kunde edligt bestyrka det.

Rätten tilldömde henne det värderingsmännen uppsatt till brännstad och härden, men eftersom timmer fanns på gården ansågs att ingen ersättning skulle utgå till det.


28 april 1759

Margareta Nilsd. säljer med sina söners ja och samtycke sin åttondel i frälsehemmanet Kvarnabo till sonen Per Svensson för 60 daler silvermynt.

Men sonen Nils Svensson köpte också in sig i gården kan vi läsa på ett kvitto utan årtal.

Både Nils och Per bor sen i Kvarnabo.


Pehr Svensson

(19 jan 1729 – 24 okt 1810 dödsorsak rödsot) gifte sig 23 april 1764 i Åsenhöga med

Sigrid Nilsdotter

(18 dec 1740 i Ingarp – 4 juli 1801 i Kvarnabo dödsorsak bröstsjuka).


I gårdspappren står det att hon gav honom en morgongåva, som bestod av 30 lod silver. Det kan vara felskrivet eftersom seden är att brudgummen ger bruden morgongåva och bruden har med sig hemgift. Så förmodligen var det hennes hemgift.


De fick tre barn varav Anders övertog gården.

Vid Sigrids död blev det bouppteckning. Då värderades lösöret på gården till 341 riksdaler. Där fanns bl a fjorton silverbägare. Antagligen var detta en del av arvet efter Måns. Eller en del av Sigrids hemgift? Man kan kanske också anta att halva Måns arv hade följt Nils Svensson.


Pehr och Sigrids barn

Ingrid Persdotter (12 dec 1774-?) gifter sig år 1800 med änkemannen Måns nilsson i Stackebo. De bor först i Gynnås Åsenhöga och flyttar sen till Bråarp, Anderstorp.
Anders Persson (1784 - 1864)
Maria Persdotter (4 febr. 1768 - 19 febr 1852) Maria gifter sig 1790 med Anders Danielsson. Deras mödrar Sigrid och Ingrid var systrar.
På grannstället i Kvarnabo bodde Marias kusin Olof. Han var gift med Anders Danielssons syster Ingrid Danielsdotter.  Anders Danielsson var född i Bondarp, men bor sen i Ingarp, Åsenhöga.


Anders Persson

(12 jan 1784  - 22 sept 1864)

gifter sig 1807 med 

Karin Svensdotter

(16 febr 1783 – 7 nov 1843).


Citat ur prästens anteckningar:

”1807 den 12 april vigdes drängen och skattefrälsehemmabrukaren Anders Persson från Kvarnabo och pigan Karin Svensdotter i Norra Sunnerbo av kyrkoherden magistern Abraham Almén. I morgongåva 30 lod silver.”


Anders och Karin fick sju barn varav fem nådde vuxen ålder.

Sven (9 aug - 9 okt 1807)

Johannes (12 jan1809- ?) gift 1831 med Cajsa Persdotter från Havrida i Bredaryd.

Sigrid (27 dec 1810 - 14 nov 1886) gift 1835 med Nils Persson i Lidås. Deras son Johannes Nilsson gifter sig med sin kusin Karolina från Kvarnabo. Deras mödrar Sigrid och Sara var syskon.

Pär (13 maj - 20 juni 1813) 

Cajsa (25 febr 1816 - 14 mars 1909) gifter sig med Nils Samuelsson i Grimhult.

Ingrid (17 juni 1821 - 31 okt 1917) gifter sig 1854 med Magnus Ericsson. De bor i Flahult, Reftele.

Sara (31 jan 1823 – 13 dec 1875) som först är gift med Johannes Nilsson från Hult och sen efter hans död gifter om sig. Johannes och Sara tar över gården.


Vanför och halt

Det berättas om Anders i Kvarnabo att han var ”vanför och halt”. 

Anders Persson hade titeln kronorättare. Detta innebar att han fortfarande hade samma uppgift som Måns Jönsson att samla in kronoskatten. Själva gården hade övergått från att ha varit kronohemman till att vara frälsehemman under Herrestad. Orsaken till detta är okänd för mig.


Auktion - syskonen osams om arvet

Sara, den yngsta, gifter sig 5 oktober 1845 med Johannes Nilsson från Hult. Samma år blev de ägare till gården.


De båda systrarna Cajsa och Ingrid var då inte gifta. De sålde genom sina förmyndare sina arvslotter i gården. Det skedde på öppen auktion.

Citat ur auktionsprotokollet från den 28 april 1845:

”Efter föredragna auktionsvillkor försåldes gården. Med dessa villkor Utropade 1/72 dels mantal av skattefrälsehemmanet Qvarnabo för 100 riksd. Banco och efter flera anbud och tillräckligt lämnad betänketid, stannade drängen Johannes Nilsson och hans tilltänkta hustru pigan Sara Andersdotter i Qvarnabo för det högsta av 139 riksd. 21 sk. Banco, som med vanligt klubbslag bekräftades.”


Två år tidigare, 1843, hade ett undantagskontrakt blivit skrivet till förmån för fadern Anders.


Vid arvsskiftet blev det alltså dessvärre osämja, vilket medförde att det blev allmän auktion på både gården och lösöret. Det var tråkigt för mycket av lösöret som tillhört gården under en lång period blev nu spritt för himlens alla vindar.


Sara Andersdotter

(31 jan 1823 – 13 dec 1875)

gifter sig den 5 oktober 1845 med

Johannes Nilsson från Hult

(23 april 1819 – 22 juni 1871).

De fick sju barn varav tre dog i späd ålder.


Johannes var av den så kallade ”Hultasläkten”. Den släkten var omtalad för sitt sinne för affärer. Johannes reste också ut på handelsresor. Det som såldes var mest artiklar som tillverkats i bygden. Johannes samarbetade troligen med sina bröder från Hult. Han var även kyrkvärd. Johannes blev 53 år gammal.


Det finns ett minneskors på Gnosjö kyrkogård.

Där står:


”Minne öfver 2ne makar

Kyrkov. Johannes Nilsson född 23/4 1819 död 22/6 1871.

och hans hustru Sara Andersdtr född den 31/1 1823 död 13/12 1875.

jemte sina 3ne barn Sven född 8/7 1846 död 11/10 1857,

Emma född 8/12 1859 död 8/1 1960.

Emelia född 13/5 död 26/5 1862.

5te Moseb. 32:29,

Romar 5:12,13,14.”


De bibelställen som är citerade på gravkorset är:


5 Mosebok 32:29

"Vore de visa, så skulle de begripa detta,

de skulle första vilket slut de måste få."


Romarbrevet 5:12-14

"12.  Därför är det så: Genom en enda människa

har synden kommit in i världen och genom synden

döden; och så har döden kommit över alla människor,

eftersom de alla hava syndat.

13.  Ty synd fanns i världen redan innan lagen fanns. 

Men synd tillräknas icke där ingen lag finnes;


14.  och dock har under tiden från Adam till Moses

döden haft väldet också över dem som icke hade

syndat genom en överträdelse, i likhet med vad

Adam gjorde, han som är en förebild till den som

skulle komma."




Sara Andersdotter gifter om sig

gifte efter Johannes Nilssons död om sig efter ca 1,5 år den 21/11 1872 med den 18 år yngre Per Måns Svensson född 14 maj 1872 i Marsås i Kävsjö. Hon skänker genom utfärdat gåvobrev 1/32del av Kvarnabo till honom. De var gifta i tre år. Sedan avled Sara den 12/12 1875.


Per Måns gifte om sig 1877 med den 15 år yngre Kerstin Sveningsdotter född 23/10 1856 från Töllstorp. Det var också dit de flyttade efter två år som bönder i Kvarnabo. En så kallad hälftenbrukare bodde i Kvarnabo under ungefär ett år. Inflyttad för Töllstorp, utflyttad till Åker. Ett brukningskontrakt upprättades 1879 med

Anders Josef Sveningsson f 1842 i Valdshult gift med Katarina Danielsdotter född 1835 i Anderstorp.


Saras son i första giftet, Sven Johannesson övertar gården. Han köper Per Måns andel.

gravkors Johannes Nilsson

Per-Måns Svensson

f 1841 och hans andra hustru Kerstin f 1856.

Gifta 1877, dvs två år efter Saras död.


De bodde i Töllstorp, Gnosjö.


Per Måns var styvfar till Sven och hans systrar. Han hade varit gift med deras mor Sara Andersdotter.


Per-Måns sålde sin 1/32del av gården i Kvarnabo till Sven Johannesson.

Per-Måns och Kerstin
Äldsta huset

1729. Sädesmagasin

äldsta huset i Kvarnabo


Det äldsta huset i Kvarnabo består av två små rum, inget kök. Borde vara byggt under Sven Månssons tid.


Det har mest använts till sädesförvaring och vid försäljning av säd. Där finns fast monterade sädesbingar. Det står årtalet 1729 inristat på en av sädesbingarna.

Kartan från 1812 visar hur gården delades mellan bröderna.

Aminoffska processen 1850


1850 sålde Fredrik och Charlotte Aminoff f Téet frälseräntan på gårdarna i Kvarnabo till Johannes Josefsson och Johannes Nilsson. De båda bönderna fick betala 333 riksdaler och 16 skillingar. Den försäljningen innebar att hädanefter var inte de båda bönderna tvungna att betala skatt till Herrestad dvs de slapp frälseskatten.


Det blev en rättstvist av denna transaktion p g a att Aminoffs släktingar/arvingar ansåg att Fredrik och Charlotte Aminoff inte hade haft laglig rätt att till Josefsson och Nilsson sälja släktingarnas rätt att ta upp frälseskatt.


Utslaget i rätten blev att transaktionen var laglig. Det var Västbo härads lagtima hösteting i Ölmestad (nuvarande Reftele) som fastslog detta den 31 oktober 1850.