Måns Jönsson var säkerligen inte född i Kvarnabo. Troligast är att han var född i Törestorp. Där har hans far en gård. Men han hade också arvejord i Stackebo.

Hustrun Ingiers fadersnamn Nilsd. finns inte i några andra källor, endast på gravstenen på Gnosjö kyrkogård. 

I Kvarnabo bor även pigan Sisela inhyse, som dör 19 september 1717 "gamla pigan Secilia från Kvarnabo, död i Stackebo".

1673

finns Måns och hustrun Ingierd mantalsskrivna i Kvarnabo. Det är troligt att Ingierd var änka och gården hennes när Måns och hon gifte sig. I en gammal skriftebok för Gnosjö från 1691 sägs Ingierd vara född 1637 och Måns vara nio år yngre.

Tjäderjakten 1673

Måns Jönsson och Nils Jönsson i Kvarnabo hamnar inför rätta för att ha jagat tjäder och får böta.

De anklagas av skogvaktaren Abram Skating (? för efternamnet) och skogvaktardrängen Jöns Månsson i Siggebo, för att som det står i tingspapperen ”hava fört åt Halmstad 1 rådjur, 7 st hanar, 2 st orrar att försälja”.

Hanar är troligen detsamma som tjädertuppar. Hane är tupp och tjäder fick endast jagas av aristokratin på 1700-talet. (Källa: Wikipedia)

Måns och Jöns erkänner godvilligt att de slagit två st hanar, men två har de hittat döda i skogen. Två av dessa hade en Anders Andersson i Kierstaneryd? fått för att sälja. Det erkänner Anders Andersson och berättar att han sen har sålt de två hanarna till Sven Månsson i Vallåkra.

Komministern i Åsenhöga, Herr Johan i Lidås, var inkallad som vittne och bekräftar att Måns Jönsson hittat de två hanarna döda i skogen.

Välborna Fru Anna Fleetvods budman protesterade mot skogvaktaren, som låtit tingsföra hennes principal, bonden i Kvarnabo. Budmannen begär att Måns Jönsson ska åtnjuta försvar.

Min faster Britta-Stina Hermansson har hittat den här historien, men har inte hittat hur det gick med försvaret. Däremot har hon hittat att Måns och Nils så småningom fick böta för sin jakt.

Måns köper sig fri från militärtjänst 1678

Måns var uttagen till knekttjänst men han lejde en Måns Knutsson född i Hörda, Bredaryds socken, att göra hans knekttjänst 1678. För det betalade han 70 riksdaler silverpengar. Det betyder att Måns Jönsson antagligen var förmögen, eftersom de flesta inte kunde köpa sig fria.

”Dock med dhe förord och wilkor ther denne hans Legokarl rymmer / då tages dhen Lagskrefne till Kneckt igen.”

Den lejde knekten Måns Knutsson blir omgående kommenderad till Göteborg, den 21 maj 1678, där i herranom avsomnar han dvs dör. Då har hans bröder Per Knutsson och Jöns Knutsson, samt svågrarna arvsrätt. Måns Knutsson systrar Gunnil och Marta, som gifta kvinnor, är ju inte myndiga utan deras män Bengt Jönsson i Hörda och Jöns Simonsson företräder dem.

Att vi vet så mycket om denna händelse är att händelseförloppet beskrivs i originalbrevet från den 17 augusti 1679, som är undertcknat i Törestorp. Det brevet finns bevarat i gårdspapperen i Kvarnabo.

70 riksdaler i nutida penningvärde

Det är cirka 35 434 kr i 2020 års penningvärde om man omvandlar enligt

http://www.myntkabinettet.se/fakta/rakna_ut_penningvardet

1679 - Äldsta dokumentet 

Det äldsta nu bevarade gårdspapperet på gården Kvarnabo i Gnosjö socken är brevet från de efterlevande till Måns Knutsson från 1679.  Det finns många efterlämnade dokument efter Måns. En mängd skattekvitton bl a.

1679

Nästa gårdspapper som är känt är också från 1679 och berättar om hur den lejde knekten Måns Knutsson, född i Bredaryds socken, avlidit i krigstjänst i Göteborg och hur nu arvingarna gjorde anspråk på resten av de 70 silverpengarna som ännu ej var utbetalda.

1685 i februari köper Måns sig loss från skatt

Måns Jönsson tillhandlar sig skatterätten av ¼ del m Qvarnabo av sin husbonde General Tullinspekt. Nils Arfvidsson Hägerflykt. Köpesumman var 100 dal.smt (silvermynt).

1691 noteras att Måns är en av två Läskunniga

I en skriftelängd över Gnosjö för 1691 finns antecknat två läskunniga personer i socknen, varav Måns var den ene.

1705

säljer Måns och hans syskon sina lotter i ¼ skattejord i Stackebo. Den gård som tillskrivs hans farfars farfar, riksdagsmannen Arvid i Stackebo.

1716

Måns lånade ut pengar till sin svåger länsmannen Lars Nilsson i Törestorp. Denne både pantsatte och sålde saker till Måns, och så småningom fick Måns hela gården i pant för skuldfordran. 1716 fick Måns Jönsson andra uppbud på skattehemmanet Västra Törestorp.

Drev in skatt

Det finns kvitton som talar för att Måns Jönsson antagligen var någon slags skatteuppbördsman. Han tog nämligen upp skatt för en hel del kronohemman i Västbo härad.

Eftersom Kvarnabo vid denna tid var kronohemman finns också kvitto på när han själv betalade sin skatt med ”4 d 16 öre sölfer och 4 aln lärft” vid 1681 års skatteuppbörd.

Exempel på hur skatterna betalades in till Måns kan man också se på kvittona. Ofta betalades de in natura t ex smör och spannmål.

Jordeboksskatten bestod i åtskilliga ”persedlar”.

Dessutom betalades det in manskatt, byggningshjälp, salpeterhjälp (som var nödvändig vid kruttillverkningen) som utfördes av salpetersjudare, skjutsfoderpenningar, dagsverken, boskapskatt, brandstodsskatt, häradskatt och kyrkotionde. Detta var en del av de skatter som betalades på denna tid.

Förmögen

Att Måns Jönsson antagligen var förmögen bevisas av att han idkade lånerörelse.

Det har tyvärr inte gått att få fram några uppgifter om varifrån han kan ha fått pengarna.

Att Måns verkligen idkade lånerörelse är bevisat genom bevarade kvitton.

Men han kommer också från en burgen släkt.

Förfadern Capten Assar Arvidsson var knekthövitsman i Karl IX:s krig och belönades bl a med skattefrihet på Törestorp Mellangård.

Staffan Lindeborg och jag jobbade ihop i slutet av 1970-talet.

Nu har vi upptäckt att hans anfader Anders Pärsson i Norra Ingarp Åsenhöga var bror med Sven Pärsson som gifte sig med Måns Jönssons dotter Kierstin Månsdotter från Kvarnabo.

Fotot från oktober 2020.

28 januari 1714 tar äldste sonen Sven över gården

Gårdspapperen visar att Sven Månsson köper tre systerlotter i Kvarnabo. Han betalar sina systrar 20 daler silvermynt var för deras arvslott i Kvarnabo.

Det var äldsta systern Kerstin i Göshult, sen var det systern Vallbor i Stråkneved och systern Sigry i Norregård, Österskog. Han ägde redan sin broderlott som var värd lika mycket som två systerlotter.

Sven Pärsson i Göshult, Nils Jönsson i Stråknevad och Anders Jönsson i Österskog skriver under på sina hustrurs vägnar, eftersom de som  gifta inte är myndiga.

Köpet av systerlotterna bevittnas av Nilsson i Stråknevad, Lars Ollufsson i Värys, Bengt Larsson i Granås och Nils Arfvidsson i Marås.

Gården värderas alltså till 100 daler silvermynt 1714. 100 daler silvermynt år 1714 motsvarade betalning för lika lång arbetstid som 414 505 SEK år 2019 mätt med löneindex för manlig industriarbetare/hantlangare, enligt Kungliga Myntkabinettets uträkning.

1717

Tyvärr finns ingen riktigt förd kyrkobok förrän 1717 ifrån Gnosjö socken. Det var kyrkoherden Ericus Vallin som tillträdde den 1 maj 1717 och verkade till sin död den 29 december 1719, som började föra kyrkobok i Gnosjö. Detta är mycket sent om man jämför med landet i övrigt, för lagen om kyrkobokföring antogs 1686.

I varje fall finns det i denna första kyrkobok för Gnosjö angivet att Sven Månsson var född i Kvarnabo i januari månad 1672 och att han dog där den 2 juni 1732.

1728

Sven Månsson köper ut ytterligare ett syskon. Nämligen en broderlott i Kvarnabo från Mattes Månsson och hans hustru Ingeborg Jönsdotter i Rudö (Kävsjö sockan). Det köpebrevet finns också bevarat i gårdspappren i Kvarnabo.

Cirka år 1730 anfaller rövare på juldagens morgon

sägs i släkten att det var Sven Månsson som avvärjde en attack från rövare genom att skjuta igenom en dörr. Se artikeln "Skotthål genom 250-årig dörr".

Sven och Margareta hade fem söner.

De två yngsta, Nils och Pehr, blev kvar i Kvarnabo och delade på gården.

De fick ge 240 daler för gården.

Nils gren av släkten är utdöd i Kvarnabo, medan Per är vår anfader.

1737 i tinget

Änkan Margareta Nilsdotter i Qvarnabo har ett andragande hos tingsrätten, om att hennes hemman, som är avgärda eller enstaka, består av ”fränkliga” ägor, mycket svåra att bruka och inhägna.

Härför vill hon ha tingsrättens bevis, och för gårdsbrukets fortsättande vill hon ha tvenne manspersoner? (tveksamt om det är rätt utläst och hon menar just så).

Tingsrätten svarade i alla fall att ”hon har 2:ne söner hemma, Jöns som står därför och den yngre Måns Svensson, vilka henne till hjälp vid arbetet kunde vara, därtill kunniga, vilket också efterfrågades hos den närvarande allmogen”.

1737 – brygghuset brinner

Nämndemannen Bengt Nilsson i Sonakull och Bengt Larsson i Granås företedde den 11 augusti 1737 syn och värdering på den brännskada som olyckligen timat för änkan hustrun Margareta Nilsdoter i Qvarnabo uppå ett brygghus därstädes, den alldeles blivit i aska lagd, utom det någon koppar samt bryggputta.

Huset var 13 aln långt (ca 7,72 m) och 9½ aln bred (5,64 m) med gott nävertak, och allt inrede samt detsamma ansett och värderat till sexton daler silvermynt.

Det framkom att elden inte var anlagd, men att änkan var en gammal och svag människa och därför ej kunde edligt bestyrka det.

Rätten tilldömde henne det värderingsmännen uppsatt till brännstad och härden, men eftersom timmer fanns på gården ansågs att ingen ersättning skulle utgå till det.

28 april 1759

Margareta Nilsdotter sålde med sina sönders ja och samtycke sin åttondel i frälsehemmanet Kvarnabo till sin son Pehr Svensson för 60 daler silvermynt den 28 april 1759.
Undertecknat av Margareta Nilsd. o Jöns, Måns, Anders, Nils Svensöner.

Detta blev å tre ting, den 3 maj och 20 september 1759, och 17 januari 1760 uppbjudit och bestyrkt.

Men Nils köpte också in sig i gården. Därpå tyder ett bevarat kvitto som saknar årtal. Lyder som följer:

Nils till sin broder Anders för hans lott 160.
Och till brodern Måns för hans lott  80
Dito Per till brodern Jöns för hans lott 160
och till brodern Måns för hans lott 80
Betalning för 1/8 Kvarnabo.

Både Nils och Per bor sen i Kvarnabo.

En riktig rövarhistoria

 berättad fritt efter den muntliga traditionen.

Denna juldagsmorgon i början av 1700-talet blev en blodig historia i Kvarnabo, Gnosjö, med skottlossning och skjutna rövare. Nästan hela gårdens familj satt i julottan i Gnosjö kyrka lyckligt ovetande om dramatiken hemma på gården. Och än idag finns spåren kvar i Kvarnabo efter skotten denna juldagsmorgon.

Som seden bjöd, så åkte alla på gården Kvarnabo, till julottan i sockenkyrkan. En slädfärd på drygt sju kilometer. Färden gick när det fortfarande var mörkt ute.
Men det var så kallt så gammelfar i huset, Sven Månsson, stannade hemma med gårdens baby, 11 månader gamle Per Svensson, yngst av bröderna Jöns, Måns, Anders och Nils. Sven var i sextioårsåldern, för den tiden en gammal man.

Men rövare, som hade ont i sinnet, räknade kallt med att ingen skulle vara hemma utan att alla skulle vara i julottan. Att de skulle ha gott om tid att söka igenom gården och ta med sig stöldbegärligt. Rövare hade en förkärlek för juldagsmorgonen när gårdarna var tömda på folk.

Gammelfar Sven satt hemma i stugvärmen och höll vakt över elden. Då bultade det på dörren. Och ett par mansröster sade bevekande:
”Vi vill komma in och värma oss.”
Men Sven visste, att inget redigt folk är ute på vägarna en juldagsmorgon och förstod att det var stråtrövare som härjade, när ordentligt folk var i julottan. Han vägrade släppa in dem. Då blev de genast hotfulla i tonen.
”Släpp in oss godvilligt. Annars kommer vi in ändå.”
Men Sven var inte den som föll till föga för ondskefulla rövare och han försvarade gården.
”Jag har fem laddade mynningsladdare och skjuter om ni försöker ta er in.”
Rövarna trodde att han bara pratade i vädret och försökte ta sig in ändå. Då sköt Sven ett par salvor. Rakt genom dörren. Han hör hur rövarna skriker och sedan lägger benen på ryggen och springer därifrån.

I Gnosjö kyrka i julottan satt gårdens folk och hörde komminister Erik Hyltenius predika. Psalmsången leddes av klockaren Nils Arvidsson i Marås. Den medeltida psalmen ”Hwar Christtrogen frögde sigh. Uthaf hiertat innerlig” var den tidens julottepsalm.

Efter samspråk och hälsningar på kyrkbacken så spände kvarnabofolket häst för släden och begav sig hemåt och möttes av dramatiken efter rövarattacken. Det berättas hur de kunde se både fotspår i snön och blodspår efter rövarna på isen över kvarndammen.

Hur kunde då Sven ha hela fem laddade vapen? Jo fyra av hans söner var vuxna nog att ha egna vapen och så var det ju hans eget. Och självklart var de lämnade kvar hemma när färden gick till julotta.

Men denna rövarhistoria slutar inte där. Efter nästan 290 år finns dörren bevarad i Kvarnabo och förstärker den muntliga berättelsen som förmedlats genom åtta släktled ända till mig. 

Först satt dörren kvar i stugan ännu många år. Sedan hamnade den som golv på en loge. Därifrån räddades den så småningom. Nu finns den gistna, murkna och halvruttna dörren undanställd i ett uthus på gården. Fortfarande syns kulhålen.

Sverige var ett fattigt land när rövaranfallet skedde. Det hade varit många och långa krig som hade utarmat landet. Många människor var fattiga och en del slog sig på stråtröveri.

Noteringar

Förmodligen var det juldagen 1730 (eller kanske 1729 eller 1731) i arla morgonstund som rövare besökte Kvarnabo. När vi ser släktträdet går det att räkna ut.

Kvarndammen fanns fortfarande kvar då. Kvarnen och dammen spolades bort vid ett kraftigt vattenflöde 1852. Nu är dammen återuppbyggd sen 2009.
Dörren med skotthål finns fortfarande kvar i Kvarnabo.

Psalmsången i kyrkan var utan orgel. En orgel installerades först 1858 i Gnosjö kyrka.

Källor
Muntlig tradition, berättat genom generationerna, berättat för mig av min far Herbert Hermansson. Jag är åttonde generationen efter Sven Månsson.
Präster och klockare i Gnosjö, ”Gnosjö i gången tid.” Malkolm Johansson 1972.

Kartan från 1812 visar hur gården delades mellan bröderna.

Klicka för större bild.

1729. Sädesmagasin

äldsta huset i Kvarnabo

Det äldsta huset i Kvarnabo består av två små rum, inget kök. Borde vara byggt under Sven Månssons tid.

Det har mest använts till sädesförvaring och vid försäljning av säd. Där finns fast monterade sädesbingar. Det står årtalet 1729 inristat på en av sädesbingarna.

Då 60-årige Herbert Hermansson visar skotthålen i dörren i december 1977.

Foto: Karin Malmsten.