Skog, Häryd, Gnosjö


Föll i spisen

med barn på armen

Ansiktet förkolnade

Skånska posten 1886-02-25


Blodshändelse.


Hustru Johanna Andersdotter från Skog af Gnosjö församling anfölls – skrifwes till Sm. Alleh. – här om dagen af swimning, under det hon satt framför spiseln i sitt hem, med sitt minsta barn på armen.


Barnet föll på golfwet utan att skadas, då deremot hustrun föll framstupa i spiseln, hwilken war uppfyld med glödande aska och kol, sa att hon fick ansigtet och hufwudet delwis förbrända.


Ingen person war eller som tillstädes utan den olyckliga qvarlåg tills hon sjelf uppwaknade.


Märkligt nog, har synförmågan icke skadats, ehuruväl delar af ansigtet ha förkolnat och förete en hemsk syn.

Barnamörderskan 

Kierstin Andersdotter

1797 avrättas den sista

i Gnosjö socken 

- hennes fyraårige son Pehr hittades mördad i brunnen


Mörderskan Kierstin var faster till

Katarina Petersdotter (1814-1888)

som var gift med

Nils Olofsson (1805-1876) från Kvarnabo

och halvbror med min morfar Gunnars farfar Johannes Larsson. i Norrebo.

Den 10 juni 1797,

miste avlidne Hans Pehrssons änka, Kjerstin Andersdotter

i Hagshestra, högra handen och huvudet, och brändes därefter i bål.

Så berättas i dödboken.


Och i husförhörslängden står också att hon avrättades och där går också att utläsa

att hon fick ta emot nattvarden på avrättningsdagen. 


I husförhörslängden är också noterat att hon var flitig att gå till nattvarden,

datumen är angivna.


Och på lille Pehr står det "drunknade i brunnen".


Klicka på bilden så kan du förstora och läsa själv ur husförhörslängden.


Ur Gnosjö dödbok 1797.


"Den 10 juni 1797 miste afledne Hans Pehrssons enka, Kjerstin Andersdotter i Hagshestra, högra handen och hufwudet, samt wardt i Båle brännd på Ölmestad Avrätts-Plats, för det hon först 2 dagar å rad sökt förgifwa och sedan slutligen den 3 April 1796 i sömnen tagit sin 4 ½ år gamla Son, Pehr Hansson, och kastat honom i Brunnen.


Hon var 36 år gammal då hon frimodigt och wäl beredd undergick detta rysliga döds-straff."


Bouppteckningen 1797.

Det skrivs också om vad som hänt i bouppteckningen som gjordes efter hennes död.


"År 1797. 20 Martint woro undertecknade kalade til hagsettra starfwhus att på det bästa för stån(d) besikta och wärdera hwad som fans i änkian kierstin andersdotters starfhus som nu är wid den höglofeliga wäsbo härads domstol til lifwet afdömdt för des missgiernings skul. Qwarläfenadt twenne dötrar efter sig den älsta 13 åhr och den yngsta 9 åhr märta och stina samt dötra å hwilkas wägnar så som närmaste fädrene frände och laga förmyndare Swen Pärsson i fägrås och Pär Pärsson i Södreby och iämte å mödrenes wägnar Jonas Andersson i miöhult och Pär Swensson i gaxås iämte goda och förtroda wärderingsmän. Som war Pär Swensson i siöarp och Pär Mikelsson i hagsettra iämte närvarande för myndare som för mantes wid Cd bekrafta att ägendomen alt riktit upgifwa som fölier nembeligen......"


86 riksdaler och 31 schilling... Framgår inte om det är i Banco eller Speciedaler...


Den kan du också läsa/försöka tyda i Riksarkivet.

Om Kierstin Andersdotter

skriver Helmer Johannesson 

i boken 

"...i Båle bränd" .


Boken kan numera endast köpas genom Ölmestads hembygdsförening, Reftele.

Jag satt och läste om mina förfäder i ett släktforsknings-protokoll då jag kom till namnet Kierstin Andersdotter.


Hon dog 1797,

36 år gammal. Inte så märkvärdigt! Många dog unga. Det som botas numera på ren rutin blev på den tiden till dödsorsaker.


Men med stackars Kierstin var det annorlunda och det var detta som gav mig en mindre chock. I många nätters drömmar sedan dess har jag tyckt mig höra hennes röst genom seklarna:


-Berätta du! Jag var inte så hemsk! Jag var förtvivlad och jag blev förledd!


Från Göta Hovrätt skaffade jag protokollsutdrag och jag skaffade boken "Jönköpings historia" skriven av Rudolf Björkman.


Och nu har jag berättat. Enkelt och utan litterära ambitioner. Jag hoppas eventuella läsare ska finna berättelsen väl värd sitt pris.

Helmer Johannesson


Kierstin Andersdotter 

F. 28 februari 1761 Mjöhult, Källeryd

D. Avrättad 10 juni 1797 i Reftele på Ölmstads avrättningsplats, Reftele.

Hon blev 36 år.


gifte sig 26 oktober 1783 med

Hans Persson

F. 26 oktober 1783 Mjöhult, Källaryd.

D. 28 april 1793 Hagshestra Gnosjö.

Han blev 39 år och de var gifta i 9 år.


De fick tre barn.


Marta (Maria) Hansdotter

F. 20 juli 1784 Hagshestra Gnosjö.

D. 8 oktober 1827 Hagshestra, Gnosjö.


Stina Hansdotter

F. 18 januari 1788 Hagshestra Gnosjö.

D. 5 februari 1862 Mjärhult, Anderstorp.

gifte sig 11 juni 1808 i Anderstorp med

Jöns Svensson

De bodde på Mjärhults torp och fick sju barn,

5 pojkar och 2 flickor. 

Sven

Johanna

Petter

Johannes

Cajsa

Peter

Anders


Pehr Hansson

F. 5 oktober 1791 Hagshestra Gnosjö

Död 3 april 1796 vid 4 års ålder.

Pehr mördades av sin mor.

Rikemanssonen


1681 döms Mattis Jönsson

i Törestorp

för dråp

- slog ihjäl tjatig granne

med yxa på vedbacken


Son till riksdagsmannen och nämndemannen Jöns Larsson

och bror till min förste kände anfader i Kvarnabo Måns Jönsson.

Den 18 juli 1861

i Västbo häradsrätt  döms Mattis Jönsson för dråp.

Han döms först till döden, men blir inte avrättad efter överklagande till hovrätten. Men han döms att förvisas, vara fredslös och döms arvlös. Då försvinner han också ur alla släkttabeller.


I tingsrätten 1861

Han döms för dråp på grannen Gudmund Jacobsson att mista livet.


Det som hände var att under ett gräl slår Mattis Jönsson en gammal man, Gudmund Jakobsson i Törestorp, i huvudet mitt för tinningen vid vänstra örat.


Mattis Jönsson döms till döden men målet underställs hovrätten.


Det framkommer att Mattis Jönsson inställde sig vid tinget försedd med ”hovrättens lejdebrev”.

Västbo 27a, ST 1681, Nr 12.

 

 

27 oktober 1681

Mor Britta ber

om nåd för sonen

Hans mor Britta Matzdotter ber om nåd för sin son till Göta Hovrätt.

Även prästen med flera kulltorpsbor ber om nåd för honom.

 

7 november 1681

Göta Hovrätt dömer honom fredlös

Hovrätten upphäver dödsdomen, men dömer honom fredlös dvs den som träffar på honom har rätt att döda honom. Och till landsförvisning. Då blir han enligt Sveriges lag även arvlös.

 

19 november 1693

Matz vädjar om pengar från sina bröder

I ett brev från Stockholm till bröderna Simon i Törestorp  och Måns i Kvarnabo vädjar Matz om pengar för han har legat sjuk länge och varit sängbunden, men är nu bättre.

 

26 september 1694

Änkan begär arv

för barnen

Mats Jönssons änka, Magdalena Pehrsdotter, söker på deras barns vägnar arv efter farfadern Jöns Larsson och farmodern Britta Mattiasdotter i såväl löst som fast. Detta i en framställan till Höstetinget 1695. (Höstetinget 1695, Västbo AI:7, HT 1695, Nr 109)

 

Detta visar att Mattis Jönsson aldrig fått ut sitt arv.


Dock uppsköts ärendet till nästa ting, så vi har aldrig hittat om  hans barn fick något arv.


Anledningen till att förfrågan skjuts upp till nästa ting, är att tingsrätten begär att det skall visas att Mattes Jönsson fått lejd för det dråp han har begått i häradet.


Målet förekommer inte vidare, vilket  också skulle kunna tolkas som att man inte kan visa, att Mattis Jönsson fått lejd. 


Han föds

i Törestorp, Kulltorp, som son till Britta Mattiasdotter och Jöns Larsson som var välborna med stolta anor.


Både hans far Jöns och hans farfarsfar Arvid hade uppdrag som nämndemän och riksdagsmän. Hans farfar Assar var gunstling hos Karl IX. stred tillsammans med kungen och fick gården i Törestorp som gåva av kungen. (Läs mer)


Syskonen

Mattis hade tre bröder  och tre systrar. 

Assar, Simon, Måns,  Valborg, Britta, Ingegerd.

Mäns var min farfars farmors farfars farfar.


Även om han inte finns kvar i några kyrkböcker som familjemedlem så namnsges t ex en av Måns Jönssons söner till Mattis.

Och han hade ju kontakt med familjemedlemmar eftersom det finns brev.


Gift med

Magdalena Persdotter kallas också Margareta


Död

Mattis Mates Matz Jönsson avled innan 1695 i Stockholm.


Hans namn

skrivs olika. Som Mattis Mates eller Matz.


Olyckor och brott



  • Dråp 1681 i Törestorp
  • Barnamord 1797 i Hagshestra
  • Blodshändelse 1886 i Skog


Brott

Olyckor

Uppdaterad senast 20210131


Har du fler uppgifter?

Kontakt: karin@kvarnabo.eu

Om dödsstraff


I Sverige är dödsstraff förbjudet i Regeringsformens 2 kap, 4 §

med frasen ”Dödsstraff får inte förekomma”.


I Sverige avskaffades dödsstraffet i fredstid 1921 och under krigsförhållanden 1973. Den sista avrättningen, av Alfred Ander 

genom giljotin, genomfördes 1910 efter ett nio år och elva månaders uppehåll.


Fram till början av 1800-talet var döden den vanligaste bestraffning för grövre brott, eftersom fängelse var ovanligt. Brotten var enkla, tycker vi i dag: ficktjuveri, otrohet, ohederlighet, stöld, tidelag.


År 1734 års lag stadgade dödsstraff för 68 olika typer av gärningar och de flesta dödsstraffen har skett genom halshuggning, vilka utfördes av tillförordnade skarprättare, bödel eller mästerman som de också kallades.


I århundraden mördade staten dem som gjort orätt mot lagen/bibeln. Dödens våndor var många. Rådbråkning, där den dödsdömdes lemmar krossades med vagnshjul eller smedshammare och sedan flätades in i träekrar på ett stegelshjul som restes mot himlen. Halshuggning med bila och sedan skuren i bitar, steglad eller bränd i bål. Huvudet uppspikat genom pannan med dragnagel och högra handen bredvid.


Halshuggning sågs som en förhållandevis human metod, med begränsat lidande, ifall redskapet var bra nog och skarprättaren var skicklig nog att lyckas på första försöket och före år 1858 fanns det en skarprättare i varje län, men yrket var inte populärt.


Inte sällan var bödeln en dödsdömd som fått välja bödelsyrket istället för den egna döden.