Hemsidan uppdateras när jag ids och lusten finns där. Det kommer mer....
Rekommenderar läsning i dator.
Alla sidor är ännu inte anpassade för mobilvy.
Källor.
"De gamla torpen berättar." Inventering av torp och backstugor i Gnosjö socken. utförd av Birgitta Johannesson och
Brita-Stina Hermansson på uppdrag av Gnosjö Hembygdsförening. 1976.
"Kulltorpsboken II”, utgiven av Kulltorps hembygdsförening. 1975.
Värnamo Nyheter 1959
Lännart Gustavsson, släktforskning
Torp och backstugor
Fler kommer...
Gnosjö kommun
Gnosjö socken
Fållen, Häryds bruk, mormors farbror och kusiner
Fägeråsen
Hagaberg, Kvarnabo, låg på min föräldragård
Lisebo
Norrebo, morfars släkt
Ulvåsen
Kulltorps socken
Förekull, farmors mormor
Sumphagen, farmors mormors föräldrar
Källeryds socken
Källshyltan, mosters man
Åsenhöga socken
Gamla torp och ödestugor ur Värnamo Nyheter 1959
Göshult
Gislaveds kommun
Härestorp och Kroksjölund, ägts i både mors och fars släkt.
Vaggeryds kommun
Åkers socken
Dybergs, Stenshestra morfars faster och farbröder
Värnamo kommun
Hångers socken
Brusås, mormors morfars farbror
Lilla Ohs, mormors morfars farfars mor
Ljungstorp/Tranebo, mormors morfars far
Uppdaterad senast 20220212
Har du fler uppgifter?
Kontakt: karin@kvarnabo.eu
Härestorp och Kroksjölund
har ägts i både mammas och pappas släkt
Mormors farfars föräldrar bodde i Härestorp
och det var mormors far August Sveningsson som sålde gården till familjen Pohl.
Pappas farmor Inga var moster till Hilda Jacobsson, som kom från Härestorp,
och som köpte gården tillsamman med maken Carl-Eric Pohl.
Familjen Pohl flyttade 1923 till Härestorp i Anderstorps östra del.
Härestorp ligger några kilometer från Tokarp på vägen mot Kultorp.
Konstigt nog hade stället varit i Hildas släktingars ägo redan cirka 1725. Nu kom man tillbaka.
Ägdes av frälset
Härestorp är en gammal plats och stället var inledningsvis frälse, d.v.s. det brukades av bönder men ägdes av andra.
I fallet Härestorp ex. vis av
Peder Andersson, Hjorthuvud i Västergötland år 1562.
Ribbing 1576-1602,
Gyllenstierna 1602-21,
dennes arvingar åren 1621-40,
mågen G. Fleetwood 1640-67,
dennes ättlingar 1667-72,
Clara Flachs arvingar 1789
samt från 1795 åborna.
En annan tidig frälsebonde hette Hogenn, eller Håkan idag. I 1538 års jordbok finns för övrigt bara elva självägande bönder i Anderstorp respektive sju frälsebönder (däribland Härestorp).
Härestorp delades
1908 delades gården i fyra. Nästa gång delades gården i fem delar. Det var 1945.
Härestorp låg inte allt för långt från Nissastigen eller för den skull Reftele och det betydde att man på 1560-talet riskerade att bli nedbrända, rövade eller dödade vid det s.k. nordiska sjuårskriget.
Här hade man emellertid tur och klarade sig oskadda.
Anledningen kanske var att Härestorp ligger lite avsides, några km från vägen.
Mammas morfar säljer gården
1922 köpte grosshandlare S.A Johansson från Ölmestad i Reftele och J.P Davidsson i Hestra, Härestorp, av min mammas morfar August Svenningsson för 38.000 kr.
Grosshandlaren och hans fru, Matilda Johansson sålde 1927 sedan till Erik Pohl en del jämte på gården varande hus för 12000 kronor.
Så hamnar pappas släkt där
Så gick det till när familjen Pohl kom till Härestorp.
Noterbart är att frun Hildas släkt funnits i Härestorp långt tidigare sen cirka 1725.
1946 hade man betalat allt till säljaren.
1953 betalade Erik Pohl för en försäkring på stället. Den värderades då i kronor 26000.
Carl-Erik fanns på Nya Varvet i Göteborg tiden mellan den sjunde november 1908 och den sjunde november 1912.
När han kom tillbaka till Moheda så kallades han för f.d. stamanställd.
Den 14 augusti 1954 gjordes bouppteckningen efter hans död. Torsten var inte där utan hade Egon som förmyndare. 19853 kronor fanns då att dela mellan fem barn plus makan.
Stället, Härestorp, värderades i kronor 17900 och såldes sedan till Margot Josefsson i Götarp, Gnosjö, för 50000 kronor och den summan delades mellan deltagarna i dödsboet.
Ulvåsen, Gnosjö, 4:e roten
Ulvåsen, ett 1600-talstorp, är nämnt första gången i mantalslängden år 1693.
Det beboddes då av "Erland och hustru".
Genom åren får vi av olika förteckningar veta att torpet byter släkt och ägare flera gånger.
De flyttar till Ulvåsen på 1790-talet.
Rödsoten drabbar familjen Jöns Danielsson och Ingjerd Svensdotter hårt.
Av deras tio barn blir bara fyra vuxna. Fyra av dem dog i rödsotsepidemin 1808. Båda nyss födda tviillingarna överlevde inte rödsoten.
Jöns Danielsson
f. 13 februari 1761
d.
gift med
Ingjerd Svensdotter
f. 15 mars 1770
d.
Deras barn
Kjerstin
f. 22 oktober 1792
d. 30 juli 1806.
Karin
f. 10 november 1794
utflyttad till Skog 1810
Ingeborg
f. 8 januari 1797
utflyttad till Häryd 1817
Daniel
f. 10 maj 1799
d. 17 mars 1807
Sven
f. 2 november 1801
d. 29 september 1808
Anders
f. 25 september 1805
d. 1 oktober 1808
Daniel
f. 16 juni 1808, tvilling
d. 30 september 1808
Marta
f. 16 juni 1808, tvilling
d. 30 september 1808
Anna
f. 12 september 1809
utflyttad till Töllstorp 1829
Sven
f. 17 februari 1812
blir näste torpare på Ulvåsen.
Sven Jönsson
gifter sig med
Cajsa Mattesdotter
De får tre söner och två döttrar.
1852 kommer ytterligare en familj till Ulvåsen.
Det var före detta marinsoldaten
Johan Peter Sjödahl med frun Eva Svensdotter och två barn.
Han var bror till Cajsa Mattesdotter. De bor där en kort tid, flyttar, men återkommer 1868.
Sven Jönssons näst äldste son Peter August blir soldat vid Mo Härads Compani nr 36 och får soldatnamnet Vadell.
Peter August Vadell
f. 19 februari 1852
gift med
Kajsa Magnusdotter
f. 7 mars 1849 Åsenhöga
Sonen Sven Birger
f. 23 september 1874.
Den familjen flyttar till Hestra 1875.
1868 återvänder alltså förre marinsoldaten Johan Peter Sjödahl. Han är änkeman med två barn. Men de flyttar igen 1874.
Sven Jönsson dör 1873. Då flyttar äldste sonen
Johannes Svensson tillbaks.
f. 4 april 1849
d. 15 februari 1937
gift 1880 med
Inga Kristina Magnidotter från nästgårds i Grimhult.
f. 10 december 1847
d. 20 februari 1937
Deras barn
Sven Algot (1881-1890)
Johan Malkolm (5 februari 1884- 12 mars 1967)
Nils Edvin ( 1 mars - 28 mars 1890)
Sista jordbrukarfamiljen på Ulvåsen
Johannes Svensson blev siste brukaren på Ulvåsen.
Fem dagar efter hans död 1937 dog hustrun.
Sonen Johan MALKOLM flyttade från torpet samma år.
Därefter stod stugan tom under många år tills den blev upprustad och sommartorp till värnamobon Leif Lindner.
Malkolm Svensson, Ulvås
Bakre raden från vänster
Alfred Lindström,
? Ottosson
Främre raden från vänster
morfar Gunnar Svensson, Norrebo
morfars bror David Svensson, Norrebo
Malkolm Svensson, Ulvåsen.
Från vänster
Anna Höög
Hilda Svensson
Källshyltan
Om ANNA I KÄLLSHYLTAN
finns en bok skriven av Hedström Sofia
Det är min moster Runas svärfars mor.
Starka mor Anna i Källshyltan bar 100-kilosbördor. 90-åring som minns rödsotens härjningar 1857.
Dessa rader gick att läsa i Värnamo Nyheter den 13 september 1938. Artikeln som följde berättade mer om denna beundransvärda kvinna som föddes 1848 på torpet Busabo i Källeryds socken.
Anna tyckte om att berätta och många av historierna hämtade hon från sitt eget liv. Tack vare hennes barnbarn som lyssnade och sedan själv fortsatte att berätta, har episoder ur Annas liv och beskrivningar av torparmiljön som hon levde i bevarats fram tills idag.
Det här är boken om hennes liv, en berättelse som är fritt tolkad utifrån skriftliga och muntliga källor om Anna Chatarina Källgren,
Boken är utgiven 2006.
Torpet Källshyltan, byggt 1888, är idag renoverat av Stefan och Marie Svensson.
Stefan är min kusin, Runa och Stigs son.
Åsenhöga
Göshult
S.J. och Maria Johansson
Sven Johan Johansson
f. 24 maj 1861
d. 5 maj 1945
gift 5 februari 1894 i Åsenhöga prästgård.
Vigdes av kyrkoherde Johannes Boberg.
(Märkligt nog står det 27 januari 1894 i dödboken dvs inte samma som i tidningen)
med
Johanna Maria Petersdotter
från Bäckahult
f. 19 september 1865 Gnosjö
d. 23 oktober 1950 Göshult Åsenhöga
Bosatta 1894-98 Åsenhöga prästgård därJohannes var rättare.
1898 tog de över Johannes föräldragård i Göshult.
Sex barn
Helga Johansson
f. 28 mars 1904
d. 3 juni 1966
Barn
Rune Johansson
Sven GUSTAF Carlsson
f. 29 december 1900
d. 12 april 1976 Göshult, Åsenhöga
gift 5 september 1925 med
Lilly Alma Elisabet Karlsson
f. 5 januari 1901 Åsenhöga
d. 1 november 1957 Göshult, Åsenhöga
Bondeståndet
Bondeståndet i Sverige var under första delen av 1800-talet ca 75 % av befolkningen.
Man brukar vanligtvis dela upp denna klass i två delar.
Dels bondeklassen som indelades i skattebönder, frälsebönder och kronobönder.
De utgjorde ca hälften av hela bondeståndet dvs lite mer än en tredjedel av befolkningen
Dels fanns det ett jordbruksproletariat. De utgjorde en stor grupp i samhället.
Denna grupp bestod av drängar och pigor, torpare, backstugusittare och statare.
Nämnas kan att denna samhällsgrupp fördubblades under 100 år
dvs omkring 1850 utgjorde denna grupp 40% av befolkningen.
De grupper av jordbruksproletariatet som är aktuella för Kvarnabo
är drängar och pigor, samt torpare.
Bondeklassen är omnämnd i samband med avsnittet om jordreformerna.
Drängar och pigor
hade bönderna år 1789 fått rätt att anställa i obegränsat antal.
I allmänhet hade bönderna inte råd att ha fler än en eller två
drängar per gård.
Ofta kallades hemmasönerna drängar och hemmadöttrarna
pigor eller hemmapigor.
En tjänstehjonstadga reglerade anställningen
Anställningsvillkoren var: ett år i sänder, byte av arbetsplats kunde bara ske vid årets utgång
dvs den 24 oktober.
Frivecka inföll i slutet av oktober och lönen bestod av kost, logi, kläder och någon liten kontantlön.
Avvek den anställde ur tjänsten innan året var slut, antecknades denna person som förlupen
ur tjänsten och kunde straffas.
Tillåtet med aga
Dessutom hade husbonden ända till år 1858 rätt att ge drängarna och pigorna ”måttlig husaga”.
Torparen
hade ett stycke jord, ofta en nyodling att bruka. Marken var dock inte hans egen, utan tillhörde ett hemman. För att betala arrendet fick i regel torparen göra dagsverken på hemmanet.
Under perioden 1750 – 1850 fyrdubblades antalet torpare.
Skillnaden var dock inte stor mellan småbonde och torpare.
En orsak till att antalet torpare blev så stort var att ett hemman inte kunde klyvas hur som helst eller hur mycket som helst.
Ofta var därför en del av bondens söner torpare eller drängar.
Torpen i skogen
En orsak till att torpen ofta byggdes inne i skogarna var att det ofta var en dräng och en piga som satte gemensamt bo.
Ofta hade de inga pengar utan de fick fråga en bonde om de inte kunde få bygga sig ett torp.
Ofta anvisade bonden dem till utkanterna av sina ägor där de fick nyodla bland urskogsträden.
Ödetorpen
En bidragande orsak till att torpen i början av 1900-talet blev ödetorp var att tråddragerierna och hemslöjden förlades till fabriker.
Torparsöner, som blev industriarbetare, ville bo mer centralt. Detta medförde att så fort de gamla föräldrarna dog så blev torpen öde.
Ur (Temastudie i historia vt 1975, på Gärdesskolans gymnasium, Karin Hermansson)
§§§§§
"På öde torp där stugan stått
Jag stod i sena kvällen.
Där fanns nu kvar en stenhög blott
bland den låg spiselhällen.
Ett minne från ett ringa tjäll
Där brasan sprakat mången kväll
En far, en mor, med sina små
Här bott i skogens tysta vrå."
§§§§§
(ur Malkolm Johanssons bok, Gnosjö i gången tid, sid 245.)
Hembygdsforskaren Malkolm Johansson var lillebror
till tråddragaren och torparen