Brott och straff

Barnamörderskan Kierstin Andersdotter

Den sista som avrättades i Gnosjö socken 1797

- hennes fyraårige son hittades mördad i brunnen


Mörderskan Kierstin var faster till Katarina Petersdotter (1814-1888)

som var gift med Nils Olofsson (1805-1876) från Kvarnabo

och halvbror med min morfar Gunnars farfar Johannes Larsson. i Norrebo.

Den 10 juni 1797, miste avlidne Hans Pehrssons änka, Kjerstin Andersdotter i Hagshestra, högra handen och huvudet, och brändes därefter i bål.

Så berättas i dödboken.


Och i husförhörslängden står också att hon avrättades och där går också att utläsa att hon fick ta emot nattvarden på avrättningsdagen. 

I husförhörslängden är också noterat att hon var flitig att gå till nattvarden, datumen är angivna.

Och på lille Pehr står det "drunknade i brunnen".


Klicka på bilden så kan du förstora och läsa själv ur husförhörslängden.


Ur Gnosjö dödbok 1797.


"Den 10 juni 1797 miste afledne Hans Pehrssons enka, Kjerstin Andersdotter i Hagshestra, högra handen och hufwudet, samt wardt i Båle brännd på Ölmestad Avrätts-Plats, för det hon först 2 dagar å rad sökt förgifwa och sedan slutligen den 3 April 1796 i sömnen tagit sin 4 ½ år gamla Son, Pehr Hansson, och kastat honom i Brunnen.


Hon var 36 år gammal då hon frimodigt och wäl beredd undergick detta rysliga döds-straff."


Bouppteckningen 1797.

Det skrivs också om vad som hänt i bouppteckningen som gjordes efter hennes död.

"

År 1797. 20 Martint woro undertecknade kalade til hagsettra starfwhus att på det bästa för stån(d) besikta och wärdera hwad som fans i änkian kierstin andersdotters starfhus som nu är wid den höglofeliga wäsbo härads domstol til lifwet afdömdt för des missgiernings skul. Qwarläfenadt twenne dötrar efter sig den älsta 13 åhr och den yngsta 9 åhr märta och stina samt dötra å hwilkas wägnar så som närmaste fädrene frände och laga förmyndare Swen Pärsson i fägrås och Pär Pärsson i Södreby och iämte å mödrenes wägnar Jonas Andersson i miöhult och Pär Swensson i gaxås iämte goda och förtroda wärderingsmän. Som war Pär Swensson i siöarp och Pär Mikelsson i hagsettra iämte närvarande för myndare som för mantes wid Cd bekrafta att ägendomen alt riktit upgifwa som fölier nembeligen......"


86 riksdaler och 31 schilling... Framgår inte om det är i Banco eller Speciedaler...


Den kan du också läsa/försöka tyda i Riksarkivet.

Kierstin Andersdotter 

F. 28 februari 1761 Mjöhult, Källeryd

D. Avrättad 10 juni 1797 i Reftele på Ölmstads avrättningsplats, Reftele.

Hon blev 36 år.


gifte sig 26 oktober 1783 med

Hans Persson

F. 26 oktober 1783 Mjöhult, Källaryd.

D. 28 april 1793 Hagshestra Gnosjö.

Han blev 39 år och de var gifta i 9 år.

De fick tre barn.


Marta (Maria) Hansdotter

F. 20 juli 1784 Hagshestra Gnosjö.

D. 8 oktober 1827 Hagshestra, Gnosjö.


Stina Handsotter

F. 18 januari 1788 Hagshestra Gnosjö.

D. 5 februari 1862 Mjärhult, Anderstorp.


gifte sig 11 juni 1808 i Anderstorp med

Jöns Svensson

De bodde på Mjärhults torp och fick sju barn, 5 pojkar och 2 flickor. 

Sven, Johanna, Petter, Johannes, cajsa, peter och Anders.


Pehr Hansson

F. 5 oktober 1791 Hagshestra Gnosjö

Död 3 april 1796 vid 4 års ålder.

Pehr mördades av sin mor.

Om Kierstin Andersdotter skriver

Helmer Johannesson

i boken "...i Båle bränd" .


Boken kan numera endast köpas genom Ölmestads hembygdsförening, Reftele.

Jag satt och läste om mina förfäder i ett släktforsknings-protokoll då jag kom till namnet Kierstin Andersdotter.


Hon dog 1797,

36 år gammal. Inte så märkvärdigt! Många dog unga. Det som botas numera på ren rutin blev på den tiden till dödsorsaker.


Men med stackars Kierstin var det annorlunda och det var detta som gav mig en mindre chock. I många nätters drömmar sedan dess har jag tyckt mig höra hennes röst genom seklarna:


-Berätta du! Jag var inte så hemsk! Jag var förtvivlad och jag blev förledd!


Från Göta Hovrätt skaffade jag protokollsutdrag och jag skaffade boken "Jönköpings historia" skriven av Rudolf Björkman.


Och nu har jag berättat. Enkelt och utan litterära ambitioner. Jag hoppas eventuella läsare ska finna berättelsen väl värd sitt pris.

Helmer Johannesson


Om dödsstraff


I Sverige är dödsstraff förbjudet i Regeringsformens 2 kap, 4 § med frasen ”Dödsstraff får inte förekomma”.


I Sverige avskaffades dödsstraffet i fredstid 1921 och under krigsförhållanden 1973. Den sista avrättningen, av Alfred Ander 

genom giljotin, genomfördes 1910 efter ett nio år och elva månaders uppehåll.


Fram till början av 1800-talet var döden den vanligaste bestraffning för grövre brott, eftersom fängelse var ovanligt. Brotten var enkla, tycker vi i dag: ficktjuveri, otrohet, ohederlighet, stöld, tidelag.


År 1734 års lag stadgade dödsstraff för 68 olika typer av gärningar och de flesta dödsstraffen har skett genom halshuggning, vilka utfördes av tillförordnade skarprättare, bödel eller mästerman som de också kallades.


I århundraden mördade staten dem som gjort orätt mot lagen/bibeln. Dödens våndor var många. Rådbråkning, där den dödsdömdes lemmar krossades med vagnshjul eller smedshammare och sedan flätades in i träekrar på ett stegelshjul som restes mot himlen. Halshuggning med bila och sedan skuren i bitar, steglad eller bränd i bål. Huvudet uppspikat genom pannan med dragnagel och högra handen bredvid.


Halshuggning sågs som en förhållandevis human metod, med begränsat lidande, ifall redskapet var bra nog och skarprättaren var skicklig nog att lyckas på första försöket och före år 1858 fanns det en skarprättare i varje län, men yrket var inte populärt.


Inte sällan var bödeln en dödsdömd som fått välja bödelsyrket istället för den egna döden.