Hemsidan uppdateras när jag ids och lusten finns där. Det kommer mer....
Rekommenderar läsning i dator.
Alla sidor är ännu inte anpassade för mobilvy.
Uppdaterad senast 20211114
Har du fler uppgifter?
Kontakt: karin@kvarnabo.eu
Pappas kusin
Postorderkungen från Hillerstorp, Gunnar Jansson
Hilda och Janne Svensson i Hillerstorp, farfars syster och svåger
Två av bröderna Jansson dog på samma dag
Sonen Gunnar Jansson blev postorderkung "Gunnars fabriker"
"Unge man du blir aldrig någon affärsman,"
sa Gunnar från Hillerstorp till Ingvar Kamprad
Det var visst lite fel, men Gunnar var affärsman ut i fingerspetsarna och tyckte Ingvar prutade för dåligt.
Gunnar inspirerade och lärde
Ingvar Kamprad att göra affärer
får vi veta i självbiografin om IKEA
Med min närmaste medtävlare - Gunnars i Alvesta - hade jag något år tidigare haft en kontakt som lärde mig något för livet.
Som kadett på Karlbergs krigsskola hade jag fortsatt att göra affärer - jag skaffade ett litet kontorskyffe på Bredgränd i Gamla Stan och hade kommit i gång riktigt ordentligt som generalagent för en stor reservoar och kulspetstillverkare. La Société Evergood i Paris. Bland mina kunder var då Pennspecialisten, det som är Ur & Penn idag.
..........
På den tiden sålde jag också klockor till olika urmakare i Stockholm. Det rådde importförbud men Gunnars i Alvesta hade lovat mig få köpa ur deras lager så jag åkte ned dit.
Gunnar Jansson var en 50 års man och erbjöd mig något drygt tjog klockor för 55 kronor styck. Det hade jag inte råd med, förklarade jag och vädjade lite oblygt till hans sympati - jag var ung oh ville så gärna bli affärsman precis som han och behövde all hjälp. Han veknade och sa att alright, grabben, du får dem för 52 kronor i stället.
Det blir inte mycket över, sa jag, men kör till.
Då sa Gunnar och tog ut sin tjocka cigarr ur munnen:
Unge man du blir aldrig nån affärsman.
Om du först säger att du kan betala 50 när jag säger 55, då kan du inte acceptera 52 utan att först ha prövat med att bjuda 50 kronor och 50 öre. För du ska lära dig en sak i affärer, att en tioöring på priset kan betyda allt.
Det lovar jag att aldrig glömma, svarade jag artigt och det löftet höll jag och har alltid hållit.
Än idag hemsöker jag till och med torgmarknaden där vi bor i Schweiz, Jag passar på innan de ska packa ihop för dagen och frågar om jag inte kan få köpa lite billigare. Min fru är ganska trött på mig.
Men på tåget hem den där gången ångrade jag djupt att jag åtminstone inte försökte med 51 kronor i motbud.
Gunnars var stora i postorder, de flyttade sen till Nässjö och därpå till Linköping, men fick problem med successionen. Gunnar själv skrev sig i Lichtenstein där han dog.
Berättar Ingvar Kamprad
för Bertil Torekull i "Historien om Ikea"
OBS att Ingvar Kamprad mindes fel.
Gunnar bosatte sig i Monaco inte Lichtenstein.
Dessutom var det inte tal om succession eftersom Gunnar och Maja inte hade några barn. Han sålde Gunnars Fabriker.
Hans GUNNAR Jansson
f. 24 mars 1913 i Kävsjö
d. 21 april 1969 i Monaco
i en ålder av 56
gifte sig 31 oktober 1936 i Aringsås, Kronoberg med
MAJA Valborg Viktoria Karlsson
f. 17 april 1913 i Aringsås, Kronoberg.
d. 20 augusti 1981 i Monaco
i en ålder av 68.
Gunnar och Maja skilde sig.
Deras fosterdotter Irene var en släkting till Maja.
Gunnar flyttade till Aringsås, Alvesta 1934. Då skrivs han som målare. När han gifter sig med Maja 1936 tituleras han som köpman. Så han började med sin försäljning redan i Alvesta på 1930-talet.
De bor på 1950-talet i Nässjö och har där en stor postorderfirma "Gunnars fabriker".
Den flyttade han till Linköping.
Foton från Monte Carlo där Maja och Gunnar bodde periodvis. Kortet från balkongen skickades till farmor Ruth 1970.
Gunnar var den ende av sönerna som överlevde sin mor Hilda. Det bet sig fast i mig trots att jag bara var 14 år när han dog, att jag hörde honom säga:
"Jag är glad att jag överlevde mor för det är inte naturligt att en mor ska behöva uppleva att alla hennes barn dör före henne."
Gunnar är begravd på Kävsjö kyrkogård.
Postorderfirman Gunnars fabriker
Vet du mer? Korrigera GÄRNA till karin@kvarnabo.eu
Gunnars Fabriker, en postorderfirma, startades av Gunnar Jansson 1938 i Alvesta innan han flyttade verksamheten till Nässjö. Då kom också den första postorderkatalogen som sen gavs ut i 30 år.
Det var en postorderfirma som blev STOR. Han gav också inspiration till Ingvar Kamprad att starta IKEA har Kamprad berättat i en tv-dokumentär och i sin självbiografi.
Hans första affär hette "Gunnars möbelutställning". Han hyrde en lokal på Storgatan 50 i Nässjö. Sen köpte han loss hela fastigheten. Han byggde ut och startade sen Gunnars Fabriker och Gunnars Lager. Själva huset finns ännu kvar i Nässjö, ca 500 meter norr om järnvägsstationen.
Idol för Ingvar Kamprad
IKEA grundaren Ingvar Kamprad berättar i sin biografi att han innan han bestämde sig för möbelbranschen, så hade han Gunnar som lite av en idol. Genom att köpa billigt från utlandet och sälja dyrare i Sverige.
Postorderkatalogen
Gunnar Jansson sökte redan när han var verksam i Nässjö efter duktig personal i Tyskland t ex dekoratörer retuschörer fotografer. De började arbeta i Nässjö och följde sedan med till Linköping.
Nästan alla på reklamavdelningen kom från Tyskland, berättas i delade minnen i en fb-grupp.
Företagets slogan var
"Allt för familjen, hemmet och fritiden".
Gunnar sålde mer än bara möbler. Kataloger var på den tiden något ovanligt, och hans låg på närmare 500 sidor. De sålde allt från damskor till mopeder och bilar. Ja, man kunde nästan köpa allt. TV apparater, stereoanläggningar, damkläder, herrkläder, pistoler, bilar, båtar, kök, möbler, sängar, husvagnar, tält, husbåtar, villor, motorcyklar, gräsklippare...
Gunnars var främst ett postorderföretag med 4 000 artiklar i sortimentet och sysselsatte som mest omkring 400 anställda.
Flytten från Nässjö
Hans planer på att bygga större i Nässjö lär ha godkänts muntligt, men när väl de sista bitarna skulle till att hamna på plats så var det något som gick snett. Gunnar surnade till och flyttade hela verksamheten till Linköping.
Stort hus byggs i Linköping med tre hissar
Erling Sandbers byggfirma byggde huset.
1959 stod det så kallade Gunnarshuset i hörnet av S:t Larsgatan och Järnvägsgatan klart. Det var då Linköpings till byggnadsvolym största byggnad.
Där fanns tre hissar. En kundhiss, en som fungerade som varuhiss samt en mindre som var direktörens privata till hans bostad som låg på översta våningen,
Utöver postorderverksamheten så fanns också en butik.
Nära stationen
När paketen skulle iväg så var det nära till stationen i Linköping.
Det finns en tunnel under vägen med ett transportband under Industrigatan, över till Fraktgodset vid Järnvägen. Det slutade i fraktgodshallen för transporten av paket
Bengt Hultin arbetade på järnvägen:
- När jag arbetade på SJ i Norrköping, ingick tjänst till och i Linköping i arbetet.
I Linköping var det vanligt att man berättade om Gunnars fabriker och vilken betydelse den hade varit för stationen.
Ett särskilt godsmagasin byggdes för Gunnars behov. Det var en tegelbyggnad till skillnad från de andra som var i trä - och det påstods ha förbindelse med Gunnars byggnad på andra sidan gatan med ett transportband under gatan. Det ska ha gått många försändelser med varor från Gunnars fabriker från Linköping.
Bengt Hultin som minns detta, bor idag i Värnamo, men under Linköpingstiden var han lokförare.
Gunnar sålde företaget
1965 säljer Gunnar koncernen till sin nära medarbetare Kornel Vadasz. Företaget lär da ha haft en omsättning på 30 miljoner kronor och 220 anställda.
Hösten 1967 hamnade företaget i en likviditetskris för att omsättningen sjönk. Så företaget sattes i konkurs, men då var ju inte Gunnar ägare längre.
1968 samlade personalen själv ihop 9 000 kronor för att rädda en hotande konkurs.
1970 lades det ned i Linköping och in flyttade Data-Saab och senare Ericsson.
Även Corren har funnits i huset när nuvarande tidningshus på Badhusgatan renoverades och byggdes till på 90-talet.
Flyttade till Monaco
Gunnar var förmögen. Han bosatte sig också tidvis i Monaco, där han också dog.
Huset idag
Det har gjorts en ny inredning i entrén till kontorsdelen på S:t Larsgatan 3. Det går bra att gå dit och titta, det är öppet kontorstid. Den berättar om husets historia.
Citerar från FB-grupp med Linköpingsminnen. Berättat av Veine Edman:
"Blev glatt överraskad av väggtexterna om Gunnars när jag besökte tandkliniken i "Gunnarshuset". Bra initiativ!
Jobbade på Gunnars 1963-64 som kontorsbiträde inom textil- och konfektionsavd. En av mina första arbetsuppgifter blev att klippa bort storleksnumren på överblivna damklänningar i blandad kulör och fason. De skulle prånglas ut för 4:75, eller något ditåt, via en extra rea-katalog."
Källor bland andra
Boken 1960-talets Linköping/Gunnar Elfström
Historien om IKEA. Ingvar Kamprad berättar./Bertil Torekull
Hillerstorp. Ett industrisamhälles födelse. /Håkan Törefors.
fb-grupp om gamla tiders Linköping
Minnen
Vad min far Herbert Hermansson berättade.
Gunnars fabriker, möbelföretag (tillverkning och försäljning av möbler).
Direktör Gunnar Jansson fick bygglov 8/5 1959. Här låg tidigare Järnvägsbostäderna.
Järnvägsgatan sedd söderut från korsningen med Fabriksgatan. Till höger går S:t Larsgatan.
Bilden från Digitalt museum.
Gunnars Fabriker blev DataSaab.
Foto Arpfors 1971.
När jag ser den här postorderkatalogen och tältet på framsidan så fattar jag varför vår familj hade just det tältet när vi var ute och campade.
Det hängde med i många år på bilsemestrarna.
Pappa måste ha köpt det av sin kusin.
Butikschefen Sven-Olof Bergman och disponenten Carl-Olof Carlsson. Ur Corren 29 november 1961.
Tegelhuset, ilgodsmottagningen, hos SJ, som transportbandet gick till från Gunnars Fabriker.
Utställning i entrén
I entrén till "Gunnarshuset" i Linköping finns en mindre utställning som berättar både husets och Gunnars Fabrikers historia.
En affärsman ut i fingerspetsarna
Gunnar fick smeknamnet ”Gulfot” av de anställda i Nässjö. Bakgrunden var att han köpte in ett lager gula skor någonstans i Europa. Men det var ingen som beställde dem i katalogen. Då använde Gunnar dem själv. Varje dag gick han i gula skor på Gunnars Fabriker i Nässjö.
Det myntades också uttrycket ”Pengar-tillbaka-paket”. Sådant som inte gick att sälja packades i paket och skickades i stället, om den vara som beställts, var slut.
Så många blev förvånade när de inte fick vad de beställt utan när de öppnade så var det ”lite av varje” i stället.
- Det skickades aldrig tillbaka några pengar om en vara var slut. Gunnar var en affärsman ut i fingerspetsarna.
Det berättar Elon Hallgren, Värnamo, som när han var 20 år gammal, jobbade ett drygt år på Gunnars Fabriker i Nässjö som innesäljare, men det innebar också att ställa upp som mannekäng i postorderkatalogen. Eller ta emot ordrar och göra det som behövdes. Det var inte några tjocka linjer mellan arbetsuppgifterna. Främst sålde han möbler ur postorderkatalogen.
- Om någon hade beställt en blå soffa och den var slut på lagret så skulle vi övertala dem att till exempel ta en röd i stället.
Att Elon fick jobbet berodde på att han hade lärt sig skriva maskin och hade kontorsvana. Han var där mellan den 1 juni 1959 och 1 augusti 1960.
Trots att Elon var ung så gjorde perioden där intryck. Även om han kanske bara träffade Gunnar Jansson öga mot öga två – tre gånger, så genomsyrade Gunnars anda företaget.
- För mig personligen var tiden på Gunnars Fabriker viktig. Där fick jag lära mig kundmottagning och att sälja, säger Elon, när han minns.
Detta var ju 50- och 60-tal långt innan konsumentlagstiftningen i Sverige.
T ex bildades Konsumentverket 1973.
Elon Hallgren, 20 år gammal, i Gunnars fabrikers sportkatalog 1960.
Elon Hallgren berättar den 3 november 2021.
En Linköpingsresa för en bonnadotter från Kvarnabo
Ett besök hos Gunnar och Maja i en annan värld
Jag glömmer aldrig, trots att jag var i åtta - nioårsåldern när farmor Ruth, mamma Sigrid, pappa Herbert, lillebror Arnold och jag var bjudna till Gunnar och Maja i Linköping.
Kusinerna, pappa och Gunnar, brukade ringa varandra ibland och prata lite. Sen kan minnet lura mig eftersom jag var så liten och vi talar om cirka 1963 så korrigera mig gärna om jag minns fel.
Anställd hisskötare
Gunnar och Maja bodde i taklägenheten (har läst sen att huset ska ha haft ÅTTA våningar). Dit var det en hiss! En dam var anställd som hisskötare och åkte i hissen hela dagarna. Lyckans ost tänkte vi.
När vi kom in från hissen i deras hall så var det stora röda äkta mattor överallt. Jag hade aldrig sett så stora mattor. Och där stod en flygel. Ingen av dem spelade vad jag vet, men flygeln hade varit den stora stjärnan Kristina Nilssons.
Inget kök i paradvåningen
Jag minns särskilt köket. För jag som växte upp med ett rejält bonnakök tyckte inte att det var mycket till kök. Det var mer som ett pentry/minikök. De berättade då att de åt bara frukost hemma och lagade aldrig mat.
Så vi blev bjudna på restaurang. Till förrätt var det räkor att skala. Tror det var första gången jag såg en oskalad räka. Inte begrep en bonnaunge från Gnosjö att den tjusiga silverskålen med vatten var för att tvätta händerna i efter räkorna. Det fick mamma förklara. Jag minns vattenskålen och räkorna men inte resten av vad vi åt.
Det var vita stärkta damastservetter också på den restaurangen. De skulle ligga i knät och inte på bordet.
Fick välja present på lagret
Sen minns jag hur vi fick gå ut på det enorma lagret på postorderföretaget när Gunnar visade oss runt. Och när vi kom till leksaksavdelningen så sa Gunnar att vi fick välja vad vi ville, en sak var, från en hylla på hans stora lager. Lillebror valde en polisbil i plåt och jag dockan Mina med illgult hår.
Åkte i kofferten
Själva transporten är också värd ett särskilt kapitel. Bilen var en Skoda Combi. Pappa hade svetsat ihop en lite minisoffa som gick att ställa i bagaget. Den var stoppad med skumgummi och klädd med ett kraftigt tyg. Där satt lillebror och jag bekvämt och åkte baklänges. Vi såg bra genom bakrutan. Säkerhetsbälten? Det fanns bara två enpunktsbälten i framsätena i den Skodan, så att sitta i bagaget på en lös liten minisoffa var inga problem.
Pappa körde, mamma satt fram. I baksätet satt farmor Ruth och morfars syster, gamlafaster Lisa. Lisa hade jobbat som tjänarinna i flera decennier hos fru Braag i Linköping innan hon flyttade hem till Norrebo när hon blev äldre.
Så när det var utflykt till Linköping så fick hon följa med och besöka sina gamla kvarter. Så hon sysselsatte sig med annat när vi övriga hälsade på släkten.
Outplånliga intryck
Känns lite märkligt att jag kan komma ihåg detaljer från det besöket fanns fast jag var så liten och har glömt så mycket annat. Det måste ha gjort ett outplånligt intryck. Jag kan se framför mig de stora röda mattorna, det näst intill obefintliga köket, den stora flygeln och hur vattenskålen i silver såg ut.
Karin Malmsten
Gunnars Fabriker ur katalogen 1961-62.
Stina i Snugge
Kristina Nilsson
Grevinnan Casa De Miranda
Var Gunnar Jansson fått tag i den världsberömda sångerskan Kristina Nilssons flygel ville jag gärna veta. Men idag står den i Ljungby.
Flygeln som stod i den stora hallen hos Gunnar och Maja och som hade tillhört Kristina Nilsson,
finns nu hos hembygdsföreningen i Ljungby Gamla Torg.
Det var ju där som "Stina i Snugge" upptäcktes. Där finns också en salong med en permanent utställning om den världsberömda sångerskan.
.Foto: Lena Rydén
Här är info om bland annat öppettider.
Ljungby Hembygdsförening.
Ur Smålänningen 19 mars 1970.