Sista tråddrageriet med vattenhjul i Gnosjö socken

Inte i någon bouppteckning från Kvarnabo på 1700 och 1800-talet finns upptaget några redskap som vittnar om tråddragning. Det sysslade man tydligen inte med i Kvarnabo, fast det var så vanligt på andra håll i socknen. Men under Sven Johannessons tid på 1890-talet byggdes ett tråddrageri i Kvarnaboån.


Det brukades av torparen August hageberg. 


Det lär ha varit det sista av de små tråddragen av gammal modell som var igång i Gnosjö socken. Omkring 1905 slutade vattenhjulet att snurra.


I Kvarnabo var torparrendet på torpet Hagaberg en viss del av vinsten från tråddrageriet som var byggt av hemmansägaren, men brukades av torparen.


På fotot från 1929 har fotografen och hembygdsforskaren Malkolm Johansson fotograferat resterna av tråddrageriet som var raserat. Tack för fotot, Malkolms barnbarn, Folke Johansson. August Hageberg var äldst i syskonskaran, så Malkolm Johansson var hans lillebror..


August bytte namn till Hageberg eller Hagberg. Båda stavningarna finns. August far hette Johan Magnus Johannesson född 1825.



Resterna av tråddrageriet.

Vykort. Gnosjö kollektiva utställning i Jönköping 1928. Gnosjö tråddrageri för handkraft, från 1700-talet.

Tråddrageri ersattes av elverk


Min far Herbert Hermansson byggde ett eget elverk för många år sen (som hobby) på den plats där tråddrageriet en gång låg.

Torpet Hagaberg

Stället bebyggdes i slutet på 1880-talet. Nybyggare var August Johansson född på Gretelund, Hästhult. Han tog sig efternamnet Hageberg efter torpets namn. Hans hustru var Josefa Jonasdotter.


I Kvarnabo var torparrendet på torpet Hagaberg en viss del av vinsten från tråddrageriet som var byggt av hemmansägaren, men brukades av torparen.

 

Hustrun Josefa var känd för att hon stickade så fina sängtäcken. Ett av dem är skänkt till Gnosjö Hembygdsförenings arkiv. Inte sticka i betydelsen sticka med garn.


Familjen Hageberg flyttade 1900 till Ekebaken, Käringagärde, där han köpte en hemmansdel. Då flyttade han även huset till "Ikebacken". Sedan dess har stället Hagaberg varit obebott. Platsen är utmärkt med torpskylt och där finns spår av grunden och brunnen finns kvar.


Ladugården fanns kvar i Kvarnabo, men flyttades närmare nuvarande boningshuset. Den skadades svårt efter stormarna Gudrun (januari 2005) och Per (januari 2006) och revs därför. Taket knäcktes. Den ladugården kallades Sommarhuset p g a att när korna gick ute på sommaren innan det fanns maskinmjölkning, så bands de i ladugården medan de handmjölkades. För att de skulle slippa att ledas ända fram till den andra ladugården så mjölkades de i sommarhuset.


Sommarhuset revs 2013-14. Takteglet av gammal modell plockades bort och räddades. Det kom ursprungligen från Konsum i Hillerstorp och hade tagits om hand när det hade tjänat ut där.


Det var emellertid inte Hageberg som byggde tråddrageriet utan gårdens ägare Sven Johansson (min farfarsfar).

Detta var antagligen det sista utav den gamla typen som byggdes. Nu finns inget kvar utav tråddrageriet bara tydliga rester av dammen.T o m 1923 fanns trähjulet kvar där.

August och Josefa Hageberg

August Hageberg f 1858 (född Johansson)

Josefa Hageberg f 1865

De bodde först i Hagaberg i Kvarnabo och sen på Ekebacken, Käringagärde.


Torpet från Hagaberg står nu på "Ikebacken" i Käringagärde.

Kvarnabo sommarhuset

Sommarhuset fd fähuset på Hagaberg flyttades "fram" närmare boningshuset i Kvarnabo.

Stormarna Gudrun och Per gick så illa åt det så det blev tvunget att riva det  senare. .

Bondeståndet


Bondeståndet i Sverige var under första delen av 1800-talet ca 75 % av befolkningen. 


Man brukar vanligtvis dela upp denna klass i två delar. 

Dels bondeklassen som indelades i skattebönder, frälsebönder och kronobönder.

De utgjorde ca hälften av hela bondeståndet dvs lite mer än en tredjedel av befolkningen


Dels fanns det ett jordbruksproletariat. De utgjorde en stor grupp i samhället.

Nämnas kan att denna samhällsgrupp fördubblades under 100 år dvs omkring 1850 utgjorde denna grupp 40% av befolkningen.

Denna grupp bestod av drängar och pigor, torpare, backstugusittare och statare.


De grupper av jordbruksproletariatet som är aktuella för Kvarnabo är  drängar och pigor, samt torpare. Bondeklassen är omnämnd i samband med avsnittet om jordreformerna.


Drängar och pigor

hade bönderna år 1789 fått rätt att anställa i obegränsat antal.

I allmänhet hade bönderna inte råd att ha fler än en eller två

drängar per gård.

Ofta kallades hemmasönerna drängar och hemmadöttrarna

pigor eller hemmapigor.


En tjänstehjonstadga reglerade anställningen.

Anställningsvillkoren var: ett år i sänder, byte av arbetsplats kunde bara ske vid årets utgång dvs den 24 oktober, frivecka infoll i slutet av oktober och lönen bestod av kost, logi, kläder och någon liten kontantlön.


Avvek den anställde ur tjänsten innan året var slut, antecknades denna person som förlupen ur tjänsten och kunde straffas.


Tillåtet med aga

Dessutom hade husbonden ända till år 1858 rätt

att ge drängarna och pigorna ”måttlig husaga”.


Torparna

hade ett stycke jord, ofta en nyodling att bruka. Marken var dock inte hans egen, utan tillhörde ett hemman. För att betala arrendet fick i regel torparen göra dagsverken på hemmanet.

Under perioden 1750 – 1850 fyrdubblades antalet torpare.

Skillnaden var dock inte stor mellan småbonde och torpare.


En orsak till att antalet torpare blev så stort var att ett hemman

inte kunde klyvas hur som helst eller hur mycket som helst. Ofta var därför en del av bondens söner torpare eller drängar.


Torpen i skogen

En orsak till att torpen ofta byggdes inne i skogarna var att det ofta var en dräng och en piga som satte gemensamt bo.


Ofta hade de inga pengar utan de fick fråga en bonde om de inte kunde få bygga sig ett torp. Ofta anvisade bonden dem till utkanterna av sina ägor där de fick nyodla bland urskogsträden.


Ödetorpen

En bidragande orsak till att torpen i början av 1900-talet blev ödetorp var att tråddragerierna och hemslöjden förlades till fabriker.

Torparsöner, som blev industriarbetare, ville bo mer centralt. Detta medförde att så fort de gamla föräldrarna dog så blev torpen öde.


Ur (Temastudie i historia vt 1975, på Gärdesskolans gymnasium, Karin Hermansson)

Tråddragerifallet Kvarnaboån

Tråddragerifallet

i Kvarnaboån.

Foto: Herbert Hermansson.

Det har funnits tre torp i Kvarnabo


Utöver Hagaberg fanns två torp på Höghyltan

Dessa torp ska ha funnits till  på 1700-talet.


Ett av dem är utmärkt på 1798 års karta.

De finns inte med i 1835 års husförhörsbok, så de var obebodda redan då.


Torpen i Höghyltan låg i Kävsjö socken på Marsås ägor, men de hade varsin vattenkälla i Kvarnabo, några meter in.

Hagaberg

Nu finns bara en skylt som visar var torpet/backstugan Hagaberg  stod.

"På öde torp där stugan stått

Jag stod i sena kvällen.

Där fanns nu kvar en stenhög blott

bland den låg spiselhällen.


Ett minne från ett ringa tjäll

Där brasan sprakat mången kväll

En far, en mor, med sina små

Här bott i skogens tysta vrå."


(ur Malkolm Johanssons bok, Gnosjö i gången tid, sid 245.)


Hembygdsforskaren Malkolm Johansson var lillebror till tråddragaren och torparen

August Johansson Hageberg, Kvarnabo.