Hemsidan uppdateras när jag ids och lusten finns där. Det kommer mer....
Rekommenderar läsning i dator.
Alla sidor är ännu inte anpassade för mobilvy.
Uppdaterad senast 20211003
Har du fler uppgifter?
Kontakt: karin@kvarnabo.eu
Kvarnabo
Från stenålder till nutid.
Byn Kvarnabo ligger vid väg 151 (tidigare vägnr 620) mellan Hillerstorp och Gnosjö. Närmare bestämt i Gnosjö socken, Västbo Härad Jönköpings län.
Nu finns där två gårdar med fastighetsbeteckningarna Kvarnabo 1:2 (75 ha inklusive Intaget) samt Kvarnabo 1:3 och 1:4 (60 ha).
Nu kan det väl knappast kallas by, men under vissa perioder har byn bebotts av flera familjer samtidigt. Här har bott bland annat kronorättare bönder, torpare, tråddragare, arrendatorer, kreaturshandlare, uppfinnare, metallarbetare och vårdbiträde.
Byns gränser har ändrats och gårdarna skiftat ägor
Läser man i gamla papper, så har byn har stavats på många olika sätt genom tiderna. Det har stavats som t ex Quvarnabo (1600-talet), Quarnabo, Qvarnabo, Qwarnabod, Qvarnabod, Qwarnabo (1700-1800-talen) och som det heter idag, Kvarnabo.
Här finns flyttblock från istiden. Detta ligger utmed ”Pengavägen” precis vid gränsen där Kvarnabos ägor slutar.
Stenåldersyxor
Stenyxor hittade av min farfarsfar Sven Johannesson på stranden av ån i Kvarnabo.
De är registrerade på Jönköpings Läns Museum, men bevaras på gården.
De hittades av min farfars far Sven Johansson nere vid Kvarnabobäcken ca 1900.
Detta är inte så märkligt eftersom det är bevisat att bebyggelse förekom i Gnosjö under stenåldern. Det har hittats ytterligare ett par stenyxor och pilspetsar.
Dessutom finns det spår efter en plats där yxorna antagligen tillverkats (vid sjön Hären). Det finns också två gravrös vid sjön Hären. Dessa utgrävdes 1945 av Doktor Lönnberg, som konstaterade att de verkligen var från stenåldern.
Länsmuseet har varit i Kvarnabo och konstaterat att det finns en gammal boplats inte långt från ån. Museifolket var på plats sen Herbert Hermansson i ett sandtag hittade bränt kol. Det ligger precis efter grinden på vänster sida på vägen ner mot dammen, vid gamla sjöängen.
(Temastudie i historia vt 1975, på Gärdesskolans gymnasium, Karin Hermansson, med uppdatering 2009 med faktagranskning av Herbert Hermansson.)
Jordreformerna genomförs i Kvarnabo och i Sverige
Tegskifte
I Sverige
Under 1700-talet och första delen av 1800-talet var ca tre fjärdedelar av befolkningen bönder. Den form som jorden var indelad efter kallas tegskifte.
Den innebar att varje bonde i byn hade sin andel av alla sorters jord i byn. T ex var det 20 bönder i byn var den bästa jorden delad i 20 delar, den nästa bästa i 20 delar osv.
Detta medförde också att gårdens mark blev utspridd på många olika håll.
De hade också en för byn gemensam s k allmänning där de hade gemensam skogs- och betesmark.
Det hela gick väl an så länge gårdarna var oskiftade, men när de måste skiftas t ex vid arv, medförde det att även de spridda åkerlapparna måste delas.
Det kunde hända att en sådan by på 20 gårdar med tiden fick över 5000 åkerlappar. Det medförde väldiga problem vid sådd och skörd.
Därför hade de ett gemensamt råd i byn, byalaget, där alla gemensamma angelägenheter dryftades.
Denna uppsplittring av jorden medförde att svårigheterna till slut blev nästan oövervinnerliga, för att inte tala om hur brukningsformerna konserverades.
Detta medförde att en förordning om storskifte kom 1757.
I Kvarnabo
På detta sätt fungerade det även i Kvarnabo. Släktingarna brukade gemensamt det mesta utav byn. Det fanns dock några enskilda områden.
Storskifte 1757
I Sverige
I förordningen om storskifte stod det att jordfördelningen i en by skulle ändras så snart en bonde i byn begärde detta. Själva förordningen gick ut på att gårdarna skulle föras samman i större enheter sk skiften.
Den här reformen mötte stort motstånd och förändringen gick mycket långsamt. Verkningarna kom till synes först i början av nästa århundrade och då var det dags för en ny jordreform.
Själva uppdelningen var svår i och med att det var svårt att får en rättvis uppdelning och dessutom var det stort motstånd mot just tanken att splittra byn för oftast låg boningshusen samlade utmed en bygata. Splittringen av byn var en nödvändig konsekvens av att en del av gårdarnas ägor kom utanför byn. Poängteras bör dock att storskifte inte medförde ett stort område åt varje gård. Det var fortfarande spritt, men bestod av större enheter.
Det fanns tre sorters bönder i Sverige: Skattebönder, frälsebönder och kronobönder.
I Kvarnabo
Kvarnabo och Käringagärde var år 1797 frälsehemman.
Kvarnabo var tidigare kronohemman.
Lidås var fortfarande kronohemman.
Den adelsman som tog emot Kvarnabos skatt var kammarherre herr Téet på Herrestad.
1797 var det en lantmätare Samuel Viridén som avmätte och justerade gränserna mellan Lidås, Kärdingagärde och Kvarnabo. Se kartan av 1798.
Som tidigare påpekats kunde storskifte bara göras på begäran av någon av bönderna. Antagligen gjordes denna begäran 1797. Om kartorna jämförs, så förlorade Kvarnabo en del av sina marker till Lidås.
Grimängarna och Timers Måse (mosse) som ligger nere vid åmynningen fick Kvarnabo avskilja sig all delaktighet i för all framtid. Denna skiftning rörde i huvudsak bara gränsjusteringar mot Lidås och Käringagärde. Inom byn gjordes inga större förändringar.
Karta 1797
Grimängarna och Timers Måse (mosse) som ligger nere vid åmynningen fick Kvarnabo avskilja sig all delaktighet i för all framtid.
Denna skiftning rörde i huvudsak bara gränsjusteringar mot Lidås och Käringagärde.
Inom byn gjordes inga större förändringar.
Källa. Lantmäteriet.
Aktbeteckning E40-18:2
Jönköpings län
Gnosjö socken
Käringagärde nr 1
Åtgärd: Delning av utmark och utägor
Anmärkning: O samf skog m Kvarnabo m fl
Lantmätare Nils Lindvall, Samuel Viridén.
Karta 1797
Lantmäteriets exemplar. Eftersom kartorna målades för hand så har jag sett att det kan skilja lite på gårdens exemplar och Lantmäteriets. T ex i färger och modell.
Karta 1798
Finns bevarad i gårdspapperen för Kvarnabo.
Enskifte 1807
I Sverige
Rutger MacLean på godset Svanaholm i Skåne gjorde en banbrytande insats när det gällde att genomföra att gårdarna blev ett enda skifte. Han hämtade dessa tankar ifrån Danmark där det kommit en förordning om ”udskiftning” 1781.
Hur gjorde då godsägare MacLean?
Jo, han ägde all jord som brukades i fyra byar. Därför kunde han göra en fullständig omfördelning av jorden. Varje arrendebonde fick ett enda jordstycke. Detta medförde ett stort motstånd i och med att byarna helt löstes upp och gårdarna/husen flyttades ut till de nya ägorna.
Efter några år visade sig dock att fördelarna med det här systemet var mycket stora.
Det var delvis med MacLeans åtgärder som förebild som regeringen på Gustav IV Adolfs tid utfärdade förordningen om enskifte 1807. Denna reform att gårdarna skulle sammanföras i ett enda stycke var mycket svår att genomföra.
I Kvarnabo lottades vid skiftet
1812 skiftades ägorna inom Kvarnabo. Det medförde inte att ägorna blev två gårdar som var skilda åt, utan fortfarande gick en del ägor om vartannat. Se kartan av år 1813.
Detta var ett försenat storskifte och utfördes av lantmätare J M Widerberg. Detta är ett bevis på hur svårt enskiftesförordningen hade att tränga igenom, att detta inte gjordes förrän 1812.
Karta 1812
Finns bevarad i gårdspapperen för Kvarnabo.
Karta 1812
Lantmäteriets exemplar.
Laga skifte 1827
I Sverige
Bestämmelserna behövde dock bli mjukare så att de blev genomförbara. Detta medförde en ny förordning, laga skifte av år 1827. Den medförde att det åter blev tillåtet med ett mycket litet antal men dock uppdelning av marken på olika jordlotter.
I Kvarnabo
Johannes Nilsson och Johannes Josefsson bytte vissa delar av sina ägor med varandra 1831. Orsaken till detta var, som det heter i lagfartsprotokollet, ”att icke ådraga sig onödiga kostnader genom att hava laga skifte”.
I protokollet kan läsas:
"citat
Följande överenskommelse träffad jordägarna emellan i Kvarnabo å Gnosjö socken.
Jordägarna hava beslutat sig emellan att jämka och byta gärdesgårdarna själva på inägorna i besagda gård, som skedde i ditkallade vittnes när och övervaro.
På den grund att var och en skall få betet för sig skillt för det första i stora åkergärdet, beten var och en på sina ägor, mellan linjen i åkergärdet är 735 alnar och belöper sig på Lars Jönssons andel 366½ alnar, som tager sin början vid västernora haga- gärdesgård vid tumteringen järer Lars öster om sin ladgård 32 alnar i kållgård och från Lars ladgård över gåren i tumtering 132½ alnar, på gården järer Lars Jönsson utom till lage som skall underhållas av Anders allna bred.
Dito i åkerjord järer Anders emellan linjen och tager sin början framvid gården och sedan i västernor 366½ alnar dito vid Anders tumtering skall han hålla 176½ alnar dite ett gap eller lage på gården skall Anders hålla ...?.. alnar brett.
Annars också vid tumteringen järer varadera vid sin, men Anders utlovar att ansvara för all ofred av sina kreatur på Larss gård så länge marken är dyen och ekekälladgatten? från Larsa ladgård genom Anders tumtering uttages och stänges av Anders varje höst.
Dito i kvarnängen beter vi tillsammans nu som förr, sålunda haver vi bytt och delat gärdesgårdarna samt mulbetet oss mellan som skedde efter överenskommelse i tillkallade vittnes närvaro.
Kvarnabo 19 maj 1931.
Lars Jönsson
Anders Persson
jordägare i Kvarnabo
Närvarande vittnes underskrift
Jonas Nilsson i Törestorp
Nils Knutsson i Österskog
godemän
"slut citat
Två karlhatare påverkar skiftet 1845
Några delar av detta avtal är noterbara.
Bl a står det att Kajsa och Ingrid Andersdotter, Johannes Nilssons svägerskor, hade en stuga med tillhörande åker, på den tomt som nu genom byte blev till tillhörigt Johannes Josefsson.
Kajsa och Ingrid skulle få behålla denna stuga med tillhörande åker utan extra kostnad så länge de själva ville, men sedan skulle både stugan och åkern tillfalla Johannes Josefsson. Deras kontrakt är skrivet 1845.
Det fanns en anledning till att det bodde två hemmadöttrar eller pigor som de kallades i den stugan. Det sägs att de båda var karlhatare och hade bestämt sig för att de aldrig skulle gifta sig utan bo i den här lilla stugan till sin död.
Nu gick det inte så, utan först gifte sig den ena. Då var det inte längre lika roligt för den andra att bo där själv, utan då gifte sig den andra också. Ingrid gifte sig 1854 och flyttade till Flahult, Reftele. Kajsa gifte sig 1857 och flyttade till Grimhult, Gnosjö.
Kvarnabo 1909
Ingen jordreform men delades ändå
1909 delades min föräldragård. Det var farfar Herman och hans syster Hilda med make Janne som delade på gården.
Det är därför den heter 1:3 och 1:4. Janne och Hilda byggde nytt hus. Men Janne trivdes inte, så de sålde sin del till farfar Herman.
Så då blev det två gårdar igen i byn med fastighetsbeteckningarna
Kvarnabo 1:2 (75 ha inklusive Intaget)
Kvarnabo 1:3 och 1:4 (60 ha).
Boningshuset farfars syster Hilda och hennes man Janne Svensson byggde 1909.
Janne var målare och gjorde bl a ett handmålat tak i Storarummet (salen). Annars gillade han blått och målade många allmogeföremål i samma blå nyans. Föremål som nu finns spridda i släkten.
