Källor.

"De gamla torpen berättar." Inventering av torp och backstugor i Gnosjö socken. utförd av Birgitta johannesson och

Brita-Stina Hermansson på uppdrag av Gnosjö Hembygdsförening. 1976.


"Kulltorpsboken II”, utgiven av Kulltorps hembygdsförening. 1975. 

Ulvåsen, Gnosjö, 4:e roten

Ulvåsen, ett 1600-talstorp, är nämnt första gången i mantalslängden år 1693. Det beboddes då av "Erland och hustru".


Genom åren får vi av olika förteckningar veta att torpet byter släkt och ägare flera gånger.


Rödsoten drabbar familjen Jöns Danielsson och Ingjerd Svensdotter hårt. Av deras tio barn blir bara fyra vuxna.  Fyra av dem dog i rödsotsepidemin 1808. Båda nyss födda tvinillingarna överlevde inte rödsoten.

Läs mer om rödsot.


De flyttar till Ulvåsen på 1790-talet.


Jöns Danielsson

f. 13 februari 1761

d.

gift med 

Ingjerd Svensdotter

f. 15 mars 1770

d.


Deras barn

Kjerstin

f. 22 oktober 1792

d. 30 juli 1806.


Karin 

f. 10 november 1794

utflyttad till Skog 1810


Ingeborg

f. 8 januari 1797

utflyttad till Häryd 1817


Daniel

f. 10 maj 1799

d. 17 mars 1807


Sven

f. 2 november 1801

d. 29 september 1808


Anders

f. 25 september 1805

d. 1 oktober 1808


Daniel

f. 16 juni 1808, tvilling

d. 30 september 1808


Marta

f. 16 juni 1808, tvilling

d. 30 september 1808


Anna

f. 12 september 1809

utflyttad till Töllstorp 1829


Sven

f. 17 februari 1812

blir näste torpare på Ulvåsen.


Sven Jönsson

gifter sig med 

Cajsa Mattesdotter

De får tre söner och två döttrar.


1852 kommer ytterligare en familj till Ulvåsen.

Det var före detta marinsoldaten

Johan Peter Sjödahl med frun Eva Svensdotter och två barn.  Han var bror till Cajsa Mattesdotter. De bor där en kort tid, flyttar, men återkommer 1868.



Sven Jönssons näst äldste son Peter August blir soldat vid Mo Härads Compani nr 36 och får soldatnamnet Vadell.


Peter August Vadell

f. 19 februari 1852

gift med 

Kajsa Magnusdotter

f. 7 mars 1849 Åsenhöga

Sonen Sven Birger

f. 23 september 1874. 

Den familjen flyttar till Hestra 1875.


1868 återvänder alltså förre marinsoldaten Johan Peter Sjödahl. Han är änkeman med två barn. Men de flyttar igen 1874.


Sven Jönsson dör 1873. Då flyttar äldste sonen 

Johannes Svensson tillbaks.

f. 4 april 1849

d. 15 februari 1937

gift 1880 med 

Inga Kristina Magnidotter från nästgårds i Grimhult.

f. 10 december 1847

d. 20 februari 1937

Deras barn

Sven Algot (1881-1890)

Johan Malkolm (5 februari 1884- 12 mars 1967)

Nils Edvin ( 1 mars - 28 mars 1890)


Johannes  Svensson blev siste brukaren på Ulvåsen. Fem dagar efter hans död 1937 dog hustrun.  Sonen Johan MALKOLM flyttade från torpet samma år. Därefter stod stugan tom under många år tills den blev upprustad och sommartorp  till värnamobon Leif Lindner.

Bakre raden från vänster

Johannes Lundberg,

Alfred Lindström,

? Ottosson

Främre raden från vänster

morfar Gunnar Svensson, Norrebo

morfars bror David Svensson, Norrebo

Malkolm Svensson, Ulvåsen.

Malkolm Svensson, Ulvås

Uppdaterad senast 20210419

Har du fler uppgifter?

Kontakt: karin@kvarnabo.eu

§§§§§


"På öde torp där stugan stått

Jag stod i sena kvällen.

Där fanns nu kvar en stenhög blott

bland den låg spiselhällen.


Ett minne från ett ringa tjäll

Där brasan sprakat mången kväll

En far, en mor, med sina små

Här bott i skogens tysta vrå."


§§§§§


(ur Malkolm Johanssons bok, Gnosjö i gången tid, sid 245.)


Hembygdsforskaren Malkolm Johansson var lillebror

till tråddragaren och torparen

August Johansson Hageberg, Kvarnabo.

Bondeståndet


Bondeståndet i Sverige var under första delen av 1800-talet ca 75 % av befolkningen. 

Man brukar vanligtvis dela upp denna klass i två delar. 


Dels bondeklassen som indelades i skattebönder, frälsebönder och kronobönder.

De utgjorde ca hälften av hela bondeståndet dvs lite mer än en tredjedel av befolkningen


Dels fanns det ett jordbruksproletariat. De utgjorde en stor grupp i samhället.

Denna grupp bestod av drängar och pigor, torpare, backstugusittare och statare.

Nämnas kan att denna samhällsgrupp fördubblades under 100 år

dvs omkring 1850 utgjorde denna grupp 40% av befolkningen.


De grupper av jordbruksproletariatet som är aktuella för Kvarnabo

är drängar och pigor, samt torpare.


Bondeklassen är omnämnd i samband med avsnittet om jordreformerna.


Drängar och pigor

hade bönderna år 1789 fått rätt att anställa i obegränsat antal.

I allmänhet hade bönderna inte råd att ha fler än en eller två

drängar per gård.


Ofta kallades hemmasönerna drängar och hemmadöttrarna

pigor eller hemmapigor.


En tjänstehjonstadga reglerade anställningen

Anställningsvillkoren var: ett år i sänder, byte av arbetsplats kunde bara ske vid årets utgång

dvs den 24 oktober.


Frivecka inföll i slutet av oktober och lönen bestod av kost, logi, kläder och någon liten kontantlön.


Avvek den anställde ur tjänsten innan året var slut, antecknades denna person som förlupen

ur tjänsten och kunde straffas.


Tillåtet med aga

Dessutom hade husbonden ända till år 1858 rätt att ge drängarna och pigorna ”måttlig husaga”.


Torparen

hade ett stycke jord, ofta en nyodling att bruka. Marken var dock inte hans egen, utan tillhörde ett hemman. För att betala arrendet fick i regel torparen göra dagsverken på hemmanet.

Under perioden 1750 – 1850 fyrdubblades antalet torpare.

Skillnaden var dock inte stor mellan småbonde och torpare.


En orsak till att antalet torpare blev så stort var att ett hemman

inte kunde klyvas hur som helst eller hur mycket som helst.

Ofta var därför en del av bondens söner torpare eller drängar.


Torpen i skogen

En orsak till att torpen ofta byggdes inne i skogarna var att det ofta var en dräng och en piga som satte gemensamt bo.


Ofta hade de inga pengar utan de fick fråga en bonde om de inte kunde få bygga sig ett torp.

Ofta anvisade bonden dem till utkanterna av sina ägor där de fick nyodla bland urskogsträden.


Ödetorpen

En bidragande orsak till att torpen i början av 1900-talet blev ödetorp var att tråddragerierna och hemslöjden förlades till fabriker.

Torparsöner, som blev industriarbetare, ville bo mer centralt. Detta medförde att så fort de gamla föräldrarna dog så blev torpen öde.


Ur (Temastudie i historia vt 1975, på Gärdesskolans gymnasium, Karin Hermansson)