Min släkthistoria
The History of My Family
Mestadels rör min släkt sig
i Östbo och Västbo härad
i Finnveden
Hemsidan uppdateras när jag ids.
Det kommer mer...
Ej tillåtet kopiera innehållet i text och bilder utan att fråga.
Var vänlig uppge alltid källan.
Copyright © Alla rättigheter förbehållna
Historia är att lära känna
både sig själv, andra
och hitta ett sammanhang
§§§§§
"På öde torp där stugan stått
Jag stod i sena kvällen.
Där fanns nu kvar en stenhög blott
bland den låg spiselhällen.
Ett minne från ett ringa tjäll
Där brasan sprakat mången kväll
En far, en mor, med sina små
Här bott i skogens tysta vrå."
§§§§§
(ur Malkolm Johanssons bok, Gnosjö i gången tid, sid 245.)
Hembygdsforskaren Malkolm Johansson var lillebror
till tråddragaren och torparen
August Johansson Hageberg, Kvarnabo.
Tråddragare
och torpare på
torpet Hagaberg
August Hageberg f 1858 (född Johansson)
Josefa Hageberg f 1865
De bodde först i Hagaberg i Kvarnabo och sen på Ekebacken, Käringagärde.
Torpet från Hagaberg står nu på "Ikebacken" i Käringagärde.
Stället bebyggdes i slutet på 1880-talet. Nybyggare var August Johansson född på Gretelund, Hästhult. Han tog sig efternamnet Hageberg efter torpets namn. Hans hustru var Josefa Jonasdotter.
August bytte namn till Hageberg eller Hagberg. Båda stavningarna finns. August far hette Johan Magnus Johannesson född 1825.
Torparen arrenderade
I Kvarnabo var torparrendet på torpet Hagaberg en viss del av vinsten från tråddrageriet som var byggt av hemmansägaren, men brukades av torparen.
Stickade täcken
Hustrun Josefa var känd för att hon stickade så fina sängtäcken. Ett av dem är skänkt till Gnosjö Hembygdsförenings arkiv. Inte sticka i betydelsen sticka med garn.
Flyttade år 1900
Familjen Hageberg flyttade 1900 till Ekebaken, Käringagärde, där han köpte en hemmansdel. Då flyttade han även huset till "Ikebacken". Sedan dess har stället Hagaberg varit obebott. Platsen är utmärkt med torpskylt och där finns spår av grunden och brunnen finns kvar.
Ladugården blev sommarhus
Ladugården fanns kvar i Kvarnabo, men flyttades närmare nuvarande boningshuset. Den skadades svårt efter stormarna Gudrun (januari 2005) och Per (januari 2006) och revs därför. Taket knäcktes. Den ladugården kallades Sommarhuset p g a att när korna gick ute på sommaren innan det fanns maskinmjölkning, så bands de i ladugården medan de handmjölkades. För att de skulle slippa att ledas ända fram till den andra ladugården så mjölkades de i sommarhuset.
Sommarhuset revs 2013-14. Takteglet av gammal modell plockades bort och räddades. Det kom ursprungligen från Konsum i Hillerstorp och hade tagits om hand när det hade tjänat ut där.
Tråddrageriet borta
Det var emellertid inte Hageberg som byggde tråddrageriet utan gårdens ägare Sven Johansson (min farfarsfar).
Detta var antagligen det sista utav den gamla typen som byggdes. Nu finns inget kvar utav tråddrageriet bara tydliga rester av dammen.T o m 1923 fanns trähjulet kvar där.
Sommarhuset fd fähuset på Hagaberg flyttades "fram" närmare boningshuset i Kvarnabo.
Stormarna Gudrun och Per gick så illa åt det så det blev tvunget att riva det senare. .
Nu finns bara en skylt som visar var torpet/backstugan Hagaberg stod.
Tråddragerifallet i Kvarnaboån.
Foto: Herbert Hermansson.
Bondeståndet
Bondeståndet i Sverige var under första delen av 1800-talet ca 75 % av befolkningen.
Man brukar vanligtvis dela upp denna klass i två delar.
Dels bondeklassen som indelades i skattebönder, frälsebönder och kronobönder.
De utgjorde ca hälften av hela bondeståndet dvs lite mer än en tredjedel av befolkningen
Dels fanns det ett jordbruksproletariat. De utgjorde en stor grupp i samhället.
Denna grupp bestod av drängar och pigor, torpare, backstugusittare och statare.
Nämnas kan att denna samhällsgrupp fördubblades under 100 år
dvs omkring 1850 utgjorde denna grupp 40% av befolkningen.
De grupper av jordbruksproletariatet som är aktuella för Kvarnabo
är drängar och pigor, samt torpare.
Bondeklassen är omnämnd i samband med avsnittet om jordreformerna.
Drängar och pigor
hade bönderna år 1789 fått rätt att anställa i obegränsat antal.
I allmänhet hade bönderna inte råd att ha fler än en eller två
drängar per gård.
Ofta kallades hemmasönerna drängar och hemmadöttrarna
pigor eller hemmapigor.
En tjänstehjonstadga reglerade anställningen
Anställningsvillkoren var: ett år i sänder, byte av arbetsplats kunde bara ske vid årets utgång
dvs den 24 oktober.
Frivecka inföll i slutet av oktober och lönen bestod av kost, logi, kläder och någon liten kontantlön.
Avvek den anställde ur tjänsten innan året var slut, antecknades denna person som förlupen
ur tjänsten och kunde straffas.
Tillåtet med aga
Dessutom hade husbonden ända till år 1858 rätt att ge drängarna och pigorna ”måttlig husaga”.
Torparen
hade ett stycke jord, ofta en nyodling att bruka. Marken var dock inte hans egen, utan tillhörde ett hemman. För att betala arrendet fick i regel torparen göra dagsverken på hemmanet.
Under perioden 1750 – 1850 fyrdubblades antalet torpare.
Skillnaden var dock inte stor mellan småbonde och torpare.
En orsak till att antalet torpare blev så stort var att ett hemman
inte kunde klyvas hur som helst eller hur mycket som helst.
Ofta var därför en del av bondens söner torpare eller drängar.
Torpen i skogen
En orsak till att torpen ofta byggdes inne i skogarna var att det ofta var en dräng och en piga som satte gemensamt bo.
Ofta hade de inga pengar utan de fick fråga en bonde om de inte kunde få bygga sig ett torp.
Ofta anvisade bonden dem till utkanterna av sina ägor där de fick nyodla bland urskogsträden.
Ödetorpen
En bidragande orsak till att torpen i början av 1900-talet blev ödetorp var att tråddragerierna och hemslöjden förlades till fabriker.
Torparsöner, som blev industriarbetare, ville bo mer centralt. Detta medförde att så fort de gamla föräldrarna dog så blev torpen öde.
Ur (Temastudie i historia vt 1975, på Gärdesskolans gymnasium, Karin Hermansson)
Sista tråddrageriet som drevs
med vattenhjul i Gnosjö socken
- farfars far Sven byggde i Kvarnaboån
Inte i någon bouppteckning från Kvarnabo på 1700 och 1800-talet finns upptaget några redskap som vittnar om tråddragning.
Det sysslade man tydligen inte med i Kvarnabo, fast det var så vanligt på andra håll i socknen.
Men under Sven Johannessons tid på 1890-talet byggdes ett tråddrageri i Kvarnaboån.
Det brukades av torparen August Hageberg.
Det lär ha varit det sista av de små tråddragen av gammal modell som var igång i Gnosjö socken. Omkring 1905 slutade vattenhjulet att snurra.
I Kvarnabo var torparrendet på torpet Hagaberg en viss del av vinsten från tråddrageriet som var byggt av hemmansägaren, men brukades av torparen.
På fotot från 1929 har fotografen och hembygdsforskaren Malkolm Johansson fotograferat resterna av tråddrageriet som var raserat.
Tack för foton, Malkolms barnbarn, Folke Johansson. August Hageberg var äldst i syskonskaran, så Malkolm Johansson var hans lillebror.
Tråden gav upphov till Gnosjöindustrin
Siste torparen i Kvarnabo
Tråddragerier i Gnosjö
Källor
"Gårdar i Gnosjö socken från 1600-talet till nutid. "Birgitta Johannesson/ Brita-Stina Hermansson. 1978.
"Gnosjöborna”.
F. J. Eneström. 1903.
"Gnosjö i gången tid", Malkolm Johansson.
Folke Johansson.
Intervju, Herbert Hermansson.
Har funnits
tre torp
i Kvarnabo
Utöver Hagaberg fanns två torp på Höghyltan.
Dessa torp ska ha funnits till på 1700-talet.
Ett av dem är utmärkt på 1798 års karta.
De finns inte med i 1835 års husförhörsbok, så de var obebodda redan då.
Torpen i Höghyltan låg i Kävsjö socken på Marsås ägor, men de hade varsin vattenkälla i Kvarnabo, några meter in i Gnosjö socken.
Tråddragarbilder
Foto: Malcolm Johansson
Fotografen och hembygdsforskaren Malcolm Johansson tillsammans med sin far Johan Magnus i Surahalla tråddrageri.
Malcolms barnbarn Folke Johansson har tagit initiativet till att återuppföra Surahalla. Originalet flyttades till Stadsparken i Jönköping 1903.
Tråddragarnas historia bevarades
i hembygdsparkerna
När det bildades hembygdsföreningar så samlades många äldre hus till hembygdsparker för att bevaras för framtiden. Givetvis finns det tråddragerier i Töllstorps industrimuseum i Gnosjö, vårdade av Gnosjö Hembygdsförening..
Surahalla tråddrageri flyttades till Stadsparken i Jönköping.
Götarps flyttades till Apladalen i Värnamo.
Nybyggda Surahalla 2019.
Foto: Folke Johansson, Söderby, som här står vid dörren till Surahalla.
Tråddragare tillsammans med konduktören , hembygdsforskaren och författaren F J Eneström. Han skrev bland annat böckerna "Gnosjöborna" och "Finnvedsborna".
Eneström är mannen längst till vänster som håller i sin käpp.
Hyskor och hakar.
Kruköron, siktar och metallväv
Uppfinningsriekdomen var stor. Det gjordes hyskor och hakar. Siktar och kruköron.
Farmors mor Klara Nilsson hade en vävstol för metallduk som hemarbete. Hon vävde åt Malcolm Johanssons fabrik i Söderby.
Ett foto när Klara väver var under många år upphängt som en stor vepa från golv till tak på en vägg i Länsmuseet i Jönköping. Hennes vävstol är skänkt till Gnosjö Hembygdsförening.
Farmors mor Klara Nilsson väver metallduk hemma åt Malkolm Johanssons i Söderby.
Malcolm Johansson demonstrerar. Det är han som fotograferat och dokumenterat.
Järnbärare
Till Gnosjö bars järnet genom skogarna av urstarka karlar. För att komma ihåg dem finna en staty utanför Töllstorpshallen som heter Järnbärarna av Thomas Qvarsebo. Den är gjuten i brons och invigdes 1984.
Det finns också en vandringsled som heter Järnbärarleden.
Siktaknallar och gårdfarihandlare
Produkterna från tråddragerierna spreds inte bara i gnosjös närhet. Knallar vandrade långt uppåt Norrland.
Klicka
på bilderna
så blir
de större.
Kontakta mig gärna
om du upptäcker något som inte är korrekt. Jag vill givetvis förmedla korrekt information. Jag ändrar gärna och lägger till nya uppgifter.
Har du bilder
från vår släkthistoria så skicka dem gärna för publicering på www.kvarnabo.eu så vi är många som får glädje av dem.